HEY )JDYIMelLe SAL ME NM VALJHULL ACER AVI BLI Vv upp bättre än det första, sedan jorden genom brukningen blifvit mjukare och mer tjenlig för vezetation. Jag tror mig hafva mer än 30 slags goda trädgårdsväxter, som ännu icke äro kända i denna trakt; deribland trifves sparrisen utmärkt väl. Från Holland hade vi med oss en makalös bönsort, som här ger alldeles otroligt, så att vi till och med ibland få 100 de skönaste bönor af ett stånd. Hoiländska ärter hafva vi äfven redan skördat, och åter satt en del. De Tyska nybyggarne i Kentucky påstedo, att de icke skulle gå till. Plommon skola urarta3 emellertid hafva de af oss satte kärnor kommit upp, till och med bättre än vid Rebn. Nästa höst ärna vi så hvete, hvilket vi tillbyta oss emot mais; äfven skola vi söka skaffa oss af den säd, som som här odlas, för att kultivera. Korn fianes här icke, likväl kan man utan stora kostnader förskaffa sig detsamma. Försköniovgs-planer felas icke; men det är ännu för bittida att utföra dem. Förr gafs här i trakten björnar, vargar, buftlar, filfrasar m. fl., men de synas hafva utvandrat med Indianerna. — Strängt taget var det en våldsam orättvisa, att fördrifya Indianerne från deras gamla boningsorter, från Kentucky, Tenessee och Missisippi; men efter Amerikanernes begrepp gifva åkerbruk och kultur, förutan hvilka menniskan icke kan fullkomna sig och uppnå sin bestämmelse, företrädesrättigheten (summum jus civilisationis.) Detta är dock att bemantla den starkares rätt. Den sanna rättskärleken befordrar civilisationen med tillhjelp af upplysningen, och icke, såsom Mohamed, med eld och svärd. I följd af de lidna förföljelseroa har Indianernes antal sjunkit ned till 300,000. Snart skola de vara alldeles försvunna. De, som bodde i södra staterne, hafva nu alla blifvit undanträngde till Mexiko. I vår trakt, der de för två år sedan huserade, äro de likaledes försvunna, Några urhålkade stenar för att krosså sönder mais, och grafvårdar efter mördade hvita, som vågade sig i derås granskap, äro de enda spåren efter deras förra tillvaro. Stora äro de rysligheter, hvilka de af hämdlystnad uppflammade Indianerne föröfvat, isynnerhet i de fyra kantonerna på andra sidan Tenessce (Vestra Kentucky)! De klappade på hos deras hvita grannar, och förstodo, under många förevänningar att narra dem ur sina hus, eller att öppna fönstret. Knappt hade den oförsigtige nybyggaren räckt ut hufvudet, förrän ett hugg af deras yxor skilde det från kroppen, hvarefter det genast skalperades. Det behöfs blott några soldater för alt jaga dem på flykten; ty att öppet och manligt gå fienden till mötes våga de icke. De äga mer list än mod, och deras så mycket berömda själsstyrka förmår nästan aldrig att motstå ett glas bränvin, Alla förbrytare, som lyckas rymma, nedsätta sig hos Indianerna, hvilka i dem se bröder i olyckan. Huru ofördelaktigt ett sådant sällskap måste verka på deras moralitet, behöfver icke nämnas. De äro icke mer hvad de voro för tjugu år sedan; femtio år härefter torde det väl icke finnas någon lemnirg af deras stami TJonionen. De antaga alla Europeernes laster