vara angeläget, att ingen införes i dessa lastens
skolor förr, än det ouadvikligen är nödvändigt.
Vi fråga sjelfva Polisstyrelsen hvad begrepp
den gör sig om en persons både yttre och in-
re tillstånd, som tillbragt några månader i så-
dant sällskap uti de giftiga fängelsedunsterna,
då han går ut derifrån, dömd att böta
äfven blott — fyra skillingar? och wi frå-
ga hvarje näringsidkare, hvarje husbonde, äfven
den menskligaste, om han utan motvilja i sin
rörelse eller sin tjeost ätertager en sådan per-
son, om ock denne sluteligen skulle befunnits
oskyldig ull det angifna brottet ? Hurudan är
då desse olyckliges belägenhet — och hvem är
skulden dertill, att de för en förseelse, som
lagen anser så obetydlig, utom det lagliga
straffet fått det långt grulligare, att se
sin hela framtida välfärd — förstörd, och
sig sjelfve utan anuat val, än alt fortvan-
dra på brottets vägs? Utan tvifvel ingen an-.
nans, än de Jagskipande myndigheternes, som
genom sitt missförstådda nit gjort allt hvad de
kunnat, för att bjelpa dem in på denna väg.
Detta dystra ämne knnde gifva anledning till
mångfaldiga reflexioner, bvilka likväl icke ut--
gjort hnfvudföremålet för denna uppsats. Vi
hafva endast i förbigående velat antyda, att
om korrektions sinrättningen, genom en otjenl:g
sammanblandnicg och en allt för stor personal
af fångarne, med rättvisa klandrats, så gör
polisbetjeningen icke sällan, genom otidi-
ga arresterivgar å sin sida allt hvad den
förmår, för alt i sinom tid befolka denna fel-
aktiga inrättning, och de kunna således i detta
afseende räcka hvarandra handen, i afsecr-
de på vållandet till brottslingarnes tilltagande
antal.
Fvar och en vet, att det vid domstolar på
landet i allmänhet icke brukas, att arrestera
för snatteri, hvilket lagen också aldeles icke
bjuder, och någon or sak, hvarföre det skulle
vara mera ang geläget i Stockholm, kuana vi
icke inse. Denna plägsed kan således snarast
anses som en inrotad ovana från äldre tider,
hvars afskaffande förtjente blifva ett föremål
för lagens högsta väktares uppmärksamhet. En
större sparsamhet i arresteriegar. såväl för
snatteri som andra mindre förb orylelser, der
icke allmänna säkerheten är hotad eller la-
gen bestämdt bjuder den bvrottsiiges häk-
tande, äfvensom mera varsamhet att ic-
ke blott på lösa misstankar inspärra personer,
som icke förut gjort sig kända för brott, skul-
le utan tvifvel, om icke förminska, åtminstone i
sin mån bidraga att icke öka korrektioni-
slernes antal. Någon utväg måste i allt fall
snart påtänkas i detta afseende, vid det be-
kymrande förhållandet, att en half procent af
hela landets arbetsföra hefoliniag (5000 perso-
ner) för närvarande befolka fängelserna I).
) Om detta förhållande jemföres med andra
länders, så befinnes det, att de häktades an-
tal i Sverige är 10 gånger större i förhål-
lande till folkmängden, än 1 Eogland, och 5
månser mer än I Franlitrike,