vara angeläget, att ingen införes i dessa lastens skolor förr, än det ouadvikligen är nödvändigt. Vi fråga sjelfva Polisstyrelsen hvad begrepp den gör sig om en persons både yttre och inre tillstånd, som tillbragt några månader i sådant sällskap uti de giftiga fängelsedunsterna, då han går ut derifrån, dömd att böta äfven blott — fyra skillingar? och wi fråga hvarje näringsidkare, hvarje husbonde, äfven den menskligaste, om han utan motvilja i sin rörelse eller sin tjeost ätertager en sådan person, om ock denne sluteligen skulle befunnits oskyldig ull det angifna brottet ? Hurudan är då desse olyckliges belägenhet — och hvem är skulden dertill, att de för en förseelse, som lagen anser så obetydlig, utom det lagliga straffet fått det långt grulligare, att se sin hela framtida välfärd — förstörd, och sig sjelfve utan anuat val, än alt fortvandra på brottets vägs? Utan tvifvel ingen an-. nans, än de Jagskipande myndigheternes, som genom sitt missförstådda nit gjort allt hvad de kunnat, för att bjelpa dem in på denna väg. Detta dystra ämne knnde gifva anledning till mångfaldiga reflexioner, bvilka likväl icke ut-gjort hnfvudföremålet för denna uppsats. Vi hafva endast i förbigående velat antyda, att om korrektions sinrättningen, genom en otjenl:g sammanblandnicg och en allt för stor personal af fångarne, med rättvisa klandrats, så gör polisbetjeningen icke sällan, genom otidiga arresterivgar å sin sida allt hvad den förmår, för alt i sinom tid befolka denna felaktiga inrättning, och de kunna således i detta afseende räcka hvarandra handen, i afsecrde på vållandet till brottslingarnes tilltagande antal. Fvar och en vet, att det vid domstolar på landet i allmänhet icke brukas, att arrestera för snatteri, hvilket lagen också aldeles icke bjuder, och någon or sak, hvarföre det skulle vara mera ang geläget i Stockholm, kuana vi icke inse. Denna plägsed kan således snarast anses som en inrotad ovana från äldre tider, hvars afskaffande förtjente blifva ett föremål för lagens högsta väktares uppmärksamhet. En större sparsamhet i arresteriegar. såväl för snatteri som andra mindre förb orylelser, der icke allmänna säkerheten är hotad eller lagen bestämdt bjuder den bvrottsiiges häktande, äfvensom mera varsamhet att icke blott på lösa misstankar inspärra personer, som icke förut gjort sig kända för brott, skulle utan tvifvel, om icke förminska, åtminstone i sin mån bidraga att icke öka korrektionislernes antal. Någon utväg måste i allt fall snart påtänkas i detta afseende, vid det bekymrande förhållandet, att en half procent af hela landets arbetsföra hefoliniag (5000 personer) för närvarande befolka fängelserna I). ) Om detta förhållande jemföres med andra länders, så befinnes det, att de häktades antal i Sverige är 10 gånger större i förhållande till folkmängden, än 1 Eogland, och 5 månser mer än I Franlitrike,