eit laktlum, som ertarenneten och mstorien De-
styrker. Hvem erinrar sig icket. ex. den mängd
- af mordgerningar. som för några år sedan här
i Stockholm voro samtidiga med det bekanta
slagtarhusmordet, utan att dessa ohyggliga broti
Hkväl sedan mera äa vanligt hemsökte vår stad:
och likaså, huru åter ett par år derefter en
mängd rån och grofva inbrottsstölder begingos
i södra Sverige, hvilka sedan åter för några
år mindre afhördes. Man bör således i detta
fall icke göra sig större farhågor, än förhål-
landet verkligen påkallar.
Ganska sannolikt är det emellertid att brot-
tens, särdeles tjufnadernas, antal i hufvud-
staden, på de senare åren efterhand tili-
vixt, så framt man cj går tillbaka ända till
den tid, då gardesregementernas manskap till
en stor del bestodo af sammanrafsade brotts-
lingar, som numera ej få användas till krigs-
tjeost. Alt orsaken Hill någon del måste
sökas 1 korrektionsinrättnivgarnas bristfälliga
organisation, der, emot allt sundt förnuft, per-
soner, som intagas endast i brist af laga för-
svar, utan att hafva begått något brott, dag-
ligen få sammanlefva och konversera med ut-
studerade missdådare, är så tydligt, att det
vore förgäfves att bestrida deana verkan, hvil-
ken ovillkorligen skall fortfara, så länge icke
korrektioasinrättniogen förvandlas till hvad den
bör vara, en verklig straffanstalt, i förening med
upphäfvandet af de hittills brukliga kropps-
straffen, och särskilta arbetshus, eller ålmin-
stone arbetsafdeluivgar inrättas för dem, som
endast i brist af försvar betagas sin frihet
Men att anse den enda orsaken ligga häri vore.
utan tvifvel att förbise flere andra lika.
vigtiga anledningar, hvilka ligga uti proceduren
af hbärvarande brottmåls-lagskipning wid poli
sen och underdomstolarna. Den förnämste
af dessa anledningar består i vår tanka uu
ået alltför öfverdrifna nit, polisen härstädes vi-
sar att arrestera, äfven för de minsta förbry-
telser eller på den obetydligaste anledning till
brottslighet. Vi skulle nemligen kunnua citera,
icke ett utan flere hundrade exempel, då per-
soner blifvit icke allenast bäktade, utan äfven
en långre tid qvarhållna i fängelse, för blott
snatteri af några få skillingars värde, och vi
känna nyligen ett sådant exempel på tvenne
personer, som sultit häktade uti näre tremne
måneder, hvarefter den ene af Hof-Rätten fri-
kändes, och den andre dömdes att böta fyra-skil-
lingar. Vi påstå visserligen icke, att detta Le-
stämdt kan kallas en olaga arvestering, då det sker
å persover, som gjort sig skäligen misstänkta för
tillgrepp af andras egendom, om också till min-
åre belopp; men betraktadt från synpunkten
af en nödig omtanka för moralitetens befor-
årande eiler blotta menskligbetskönslan hem-
stälia vi, om en sådan arresteringsmani ionefat-
tar ett klokt bandlingssätt?
Med våra ännu bestående hårda kriminal-
lagar, som för hyarje engång bestraffad brotts-
ling snart sagdt stänga all återväg till sam-
hälvet, och med det usla tillståndet i hufvud-
stadeas trånga fängelser, der under ransaknings-
tiden fångarne måste blandu- om hvarandr a
merendels utan afseende på graden af deros
brottsliehet, samt sålunda öfverlemnas till en
vexelundervisning, som omöjligen kan verka
