0 0 2000
der, äro dessutom på åtskilliga ställen i Tryck-
frihets-Förordningen fridlyste från missfirman-
de, under fullkomligt åsidosättande af all der-
med förknippad personlighet, och denna ana-
logi torde än ytterligare få tjena till veder-
läggning af påståendet, att Rikets Ständer ic-
ke äfven in abstracto kunna smädas.
Hvad vidare angår den i sammanhang med
allt detta af Svaranden åberopade ingressen
till 3:dje S Tryckfrihets-Förordningen och det
der förekommande stadgandet, om uppmärk-
samhetens riktande nera på ämnets och tan-
kans än på uttryckets lagstridighet, torde jag
få erinra, att detsamma endast afser tvetydi-
ga fall; att vigten icke uteslutande, utan blott
relatift lägges på tarkar och åsyftningen;
sämt att Lagstiftarens afsigt tydligen här en-
dast varit, att skydda den tilltalade för dom-
slut, stödda på sådana lösa, af förhastande
möjligtvis tillkomna uttryck, hvilka icke an-
ses öfverensstämma med Skriftens allmänna å-
syftning. Ingalunda har deremot, såsom jag
nyligen vid ett annat Aktorat, varit i tillfälle
alt yttra, meningen kunnat vara, att afkläda
den anklagades ord och uttryck deras vanli-
ga, af alla erkända bemärkelse, och detta så
mycket mindre, som uti slutet af 2:dra S. Skrif-
sättets smädlighet och skändlighet förutsättes
såsom vilkor för hvarje åtal. — Efter denna
förklaring å min sida, torde möjligtvis Sva-
randens djupa förundran öfver åtalets anstäl-
lande i någon mån minskas, och Nämnden
måhända icke såsom alldeles toma hårklyfve-
rier betrakta, hvad jag, med stöd af ett Lag-
moment, som bestämmer ansvar just för ut-
tryck, uti Anmärknings-Memorialet yttrat om
de åtalade ordalagen, dem jag så mycket min
dre kan medgifva mig hafva Jlösryckt, som:
jag tvärtom citerat dem ordagrannt samt i
samma oidning, som de förekomma, och dem
jag ännu mindre vet mig hafva ställt i andra
associationer, för ait deraf draga konstlade
slutledningar. Enär förutsättningen om de så
kallade associationerne så lätteligen kan om-
kullslås, innebär verkligen yttrandet om den
derigenom tillkomna betydelsen, ett ingalunda
ovigtigt medgifvande.
En så kallad välbeställd Aktor bör utan allt
tvifvel vara ledd af kärlek till sanningen.
För min del, anser jag denna fordran så yt-
terst billig och rättvis, att jag till och med
ville utsträcka den till alla parter, vare sig
kärande eller svarande. Den åtalade uppsatsen
innehåller icke, såsom den nu svaranden upp-
gifvit att våra Riksdagar betraktade i;si-
na följder, synas representera etc., utan der
står tydligen att läsa det: Rikets Ständer i
denna stund endast synas representera Öc.
— Sanna förhållandet likmätigt, vill jag der-
emot sjelfmant medgifya, att i den senare af
mina båda citationer af detta ställe, ordet:
synas blifvit uteglömdt, likasom ordet: endast
alltjemnt tyckes hafva undfallit Svarandens
minne. Jag vet mig icke eller hafva sagt,
hvad som dock, utan förnärmandeaf slutkon-
stens reglor, skulle kunna sägas, nemligen:
att Representanterna sjelfve blifvit uti Artikeln
angifne såsom fördomsfulie och omoraliska.
Från de åtalade orden, att Rikets Ständer
Andact CYVNAC raNnFracAnL tan Cat fn ARA a