H: kapiten J. A. Hazelius har, i anledning af den i förra veckan meddelade insånda uppsats om hans lärobok, anmodat Red. att följande replik genom vårt blad måtte komma till allmävhetens kunskap: Vid undertecknads Lärobok i Artilleriet, samt vid dess företag att utgifva läroböcker för armeens linieofficerare, hafva i n:o 252 af Aftonbladet följande anmärkningar blifvit gjorde. 1. Alt Artilleri-läroboken utdragit ur fIsanders verk åfven sådant som är felaktigt, eller genom sedvare förbättringar utdömdt, samt i den taktiska delen en och annan uppenbar oriktighet. Om Ins:s mening varit att upplysa förf. om bristerna i dess bok, på samma gång som allmänheten derom underrätltades, så har bitintills: vid litterära anmärkningar bruket varit, att uppgifva felaktigheterna och oriktigheterna. Mången läsare tror kanske Ins: På dess ord, men mången torde anse en så kortvillig recension mera skada Ins. än Förf. Då, enligt hvad Ins. yttrar, jag lärer hafva den lyckan att i honom ega en mångårig bekaot, så hade hans upplysningar varit mig af dubbelt värde. I förordet till boken yttras: PAlla välvilliga anmärkningar öfver denna läroboks brister, offentligt eller enskildt afgifne, emottagas med nöje: då de äro grundade vinner alltid saken derpå, hvad förf. förlorar.? Då man så öppet framställt sig för en anständig kritik, såtyckes det, att man borde få tillgodonjuta dess fördelar, en sund och billig anvisning på hvari man möjligen felat, emedan ingenting är ofelbart. Men sådane. öfverspända anspråk äro troligen hundrade år för tidiga. 2. Säger Ins. att försvenskningen af konstord kan vara berömvärd, men det synes honom nästan gå för långt,att en person som icke hörer,till Artilleriet, vill omskapa nästan alla dess af ålder häfdvunna benämningar.? — Då Ins. finner saken vara berömvärd, hvilket gläder mig att höra, så får jag trösta mig med missödet att vara den obehagliga person som tillvägabragt den. — Men skulle det ega grund, att jag omskapat nästan alla artilleriets benämningar, så vill jag medgifva Ins., att jag dertill varit obehörig. Dermed sammanhänger likväl så, att jag varit mån omatt hålla svenska språket rent, ogillande den herrskande oseden att uppblanda modersmålet med hundradetals obehöfliga fransyska adjektiver och verber; men sjelfva konstorden har jag med så varsam band vidrört, att jag ieke kan påminna mig hafva öfversatt mera än 5 konst-ord. Desse 5 äro: tillbaka fart 1 stället för recul; krutluft, i st. f. det oegentliga ordet krut-gas, begynnelseist. f. initialhastighet, hvilka 2:ne sednare Öfversättniogar begagnas i Danmark, sprängning i st. f. det, intet Europeiskt språk tillhöriga, ordet crevad, och Stycken i st. f. piecer, i hvilken sednare omskapning jag endast upptagit den af ålder gamla, så mycket lämpligare som vi i språket ega Styckebruk, Styckjunkare, Bestyckning m; m. och icke piece-bruk, piece-junkare, bepiecening m. m, Alla andra ord stå att läsa hos Törnogren, Isander, eller Enander, den förre Artilleri-Professor, de 2:ne sednare Artilleri-Officerare. Nyheten, der den för öfrigt finnes, är således icke min. Jag begagnar så mycket hellre tillfället att säga detta, som Artillerister, af hyilkas välvilja jag anser mig bedrad, synas i likhet med Ins. tro, att jag användt så många nya benämningar. Skulle de enkla oeh aldrig sökta öfversättningar, jag begagnat, icke af verkliga Artilderister begripas, som Ins, säger, så bevisar blott sådant utländska konst-ords menliga inflytelse på förståndet. 3. Ins. söker förminska ofta berörde Läroboks värde dermed, att han förmenar den vara antagen vid Artilleri-Begementernas Undervisningsverk endast tills någon bättre vore att förvänta. Kan då någon Lärobok ega anspråk på en längre lifstid, än till dess den undantränges af en bättre? Och kan någon Lä