H: kapiten J. A. Hazelius har, i anledning
af den i förra veckan meddelade insånda upp-
sats om hans lärobok, anmodat Red. att föl-
jande replik genom vårt blad måtte komma
till allmävhetens kunskap:
Vid undertecknads Lärobok i Artilleriet, samt vid
dess företag att utgifva läroböcker för armeens linie-
officerare, hafva i n:o 252 af Aftonbladet följande an-
märkningar blifvit gjorde.
1. Alt Artilleri-läroboken utdragit ur fIsanders
verk åfven sådant som är felaktigt, eller genom
sedvare förbättringar utdömdt, samt i den taktiska
delen en och annan uppenbar oriktighet. Om Ins:s
mening varit att upplysa förf. om bristerna i dess
bok, på samma gång som allmänheten derom un-
derrätltades, så har bitintills: vid litterära anmärk-
ningar bruket varit, att uppgifva felaktigheterna
och oriktigheterna. Mången läsare tror kanske Ins:
På dess ord, men mången torde anse en så kortvillig
recension mera skada Ins. än Förf. Då, enligt hvad
Ins. yttrar, jag lärer hafva den lyckan att i honom
ega en mångårig bekaot, så hade hans upplysningar
varit mig af dubbelt värde. I förordet till boken
yttras: PAlla välvilliga anmärkningar öfver denna
läroboks brister, offentligt eller enskildt afgifne,
emottagas med nöje: då de äro grundade vinner all-
tid saken derpå, hvad förf. förlorar.? Då man så
öppet framställt sig för en anständig kritik, såtyc-
kes det, att man borde få tillgodonjuta dess fördelar,
en sund och billig anvisning på hvari man möjligen
felat, emedan ingenting är ofelbart. Men sådane.
öfverspända anspråk äro troligen hundrade år för
tidiga.
2. Säger Ins. att försvenskningen af konstord kan
vara berömvärd, men det synes honom nästan gå för
långt,att en person som icke hörer,till Artilleriet, vill
omskapa nästan alla dess af ålder häfdvunna benäm-
ningar.? — Då Ins. finner saken vara berömvärd,
hvilket gläder mig att höra, så får jag trösta mig
med missödet att vara den obehagliga person som till-
vägabragt den. — Men skulle det ega grund, att jag
omskapat nästan alla artilleriets benämningar, så vill
jag medgifva Ins., att jag dertill varit obehörig. Der-
med sammanhänger likväl så, att jag varit mån omatt
hålla svenska språket rent, ogillande den herrskande
oseden att uppblanda modersmålet med hundradetals o-
behöfliga fransyska adjektiver och verber; men sjelfva
konstorden har jag med så varsam band vidrört, att jag
ieke kan påminna mig hafva öfversatt mera än 5
konst-ord. Desse 5 äro: tillbaka fart 1 stället för re-
cul; krutluft, i st. f. det oegentliga ordet krut-gas,
begynnelse- ist. f. initial- hastighet, hvilka 2:ne sed-
nare Öfversättniogar begagnas i Danmark, spräng-
ning i st. f. det, intet Europeiskt språk tillhöriga,
ordet crevad, och Stycken i st. f. piecer, i hvilken
sednare omskapning jag endast upptagit den af ålder
gamla, så mycket lämpligare som vi i språket ega
Styckebruk, Styckjunkare, Bestyckning m; m. och
icke piece-bruk, piece-junkare, bepiecening m. m,
Alla andra ord stå att läsa hos Törnogren, Isander,
eller Enander, den förre Artilleri-Professor, de 2:ne
sednare Artilleri-Officerare. Nyheten, der den för öf-
rigt finnes, är således icke min. Jag begagnar så
mycket hellre tillfället att säga detta, som Artilleri-
ster, af hyilkas välvilja jag anser mig bedrad, synas
i likhet med Ins. tro, att jag användt så många
nya benämningar. Skulle de enkla oeh aldrig sökta
öfversättningar, jag begagnat, icke af verkliga Artil-
derister begripas, som Ins, säger, så bevisar blott så-
dant utländska konst-ords menliga inflytelse på för-
ståndet.
3. Ins. söker förminska ofta berörde Läroboks vär-
de dermed, att han förmenar den vara antagen vid
Artilleri-Begementernas Undervisningsverk endast
tills någon bättre vore att förvänta. Kan då någon
Lärobok ega anspråk på en längre lifstid, än till dess
den undantränges af en bättre? Och kan någon Lä-