0 0 2000 der, äro dessutom på åtskilliga ställen i Tryckfrihets-Förordningen fridlyste från missfirmande, under fullkomligt åsidosättande af all dermed förknippad personlighet, och denna analogi torde än ytterligare få tjena till vederläggning af påståendet, att Rikets Ständer icke äfven in abstracto kunna smädas. Hvad vidare angår den i sammanhang med allt detta af Svaranden åberopade ingressen till 3:dje S Tryckfrihets-Förordningen och det der förekommande stadgandet, om uppmärksamhetens riktande nera på ämnets och tankans än på uttryckets lagstridighet, torde jag få erinra, att detsamma endast afser tvetydiga fall; att vigten icke uteslutande, utan blott relatift lägges på tarkar och åsyftningen; sämt att Lagstiftarens afsigt tydligen här endast varit, att skydda den tilltalade för domslut, stödda på sådana lösa, af förhastande möjligtvis tillkomna uttryck, hvilka icke anses öfverensstämma med Skriftens allmänna åsyftning. Ingalunda har deremot, såsom jag nyligen vid ett annat Aktorat, varit i tillfälle alt yttra, meningen kunnat vara, att afkläda den anklagades ord och uttryck deras vanliga, af alla erkända bemärkelse, och detta så mycket mindre, som uti slutet af 2:dra S. Skrifsättets smädlighet och skändlighet förutsättes såsom vilkor för hvarje åtal. — Efter denna förklaring å min sida, torde möjligtvis Svarandens djupa förundran öfver åtalets anställande i någon mån minskas, och Nämnden måhända icke såsom alldeles toma hårklyfverier betrakta, hvad jag, med stöd af ett Lagmoment, som bestämmer ansvar just för uttryck, uti Anmärknings-Memorialet yttrat om de åtalade ordalagen, dem jag så mycket min dre kan medgifva mig hafva Jlösryckt, som: jag tvärtom citerat dem ordagrannt samt i samma oidning, som de förekomma, och dem jag ännu mindre vet mig hafva ställt i andra associationer, för ait deraf draga konstlade slutledningar. Enär förutsättningen om de så kallade associationerne så lätteligen kan omkullslås, innebär verkligen yttrandet om den derigenom tillkomna betydelsen, ett ingalunda ovigtigt medgifvande. En så kallad välbeställd Aktor bör utan allt tvifvel vara ledd af kärlek till sanningen. För min del, anser jag denna fordran så ytterst billig och rättvis, att jag till och med ville utsträcka den till alla parter, vare sig kärande eller svarande. Den åtalade uppsatsen innehåller icke, såsom den nu svaranden uppgifvit att våra Riksdagar betraktade i;sina följder, synas representera etc., utan der står tydligen att läsa det: Rikets Ständer i denna stund endast synas representera Öc. — Sanna förhållandet likmätigt, vill jag deremot sjelfmant medgifya, att i den senare af mina båda citationer af detta ställe, ordet: synas blifvit uteglömdt, likasom ordet: endast alltjemnt tyckes hafva undfallit Svarandens minne. Jag vet mig icke eller hafva sagt, hvad som dock, utan förnärmandeaf slutkonstens reglor, skulle kunna sägas, nemligen: att Representanterna sjelfve blifvit uti Artikeln angifne såsom fördomsfulie och omoraliska. Från de åtalade orden, att Rikets Ständer Andact CYVNAC raNnFracAnL tan Cat fn ARA a