IUCUNDIVUECT I BIGLVYELS ILL JIaUl diUllg CI UUTIIT
sig bättre; elden förtärde icke plantagerna;
husdjuren irrade lugnt omkring, utan att nå-
gon af dem dog af obekant sjukdom. Någon
anledning till fruktan för Fadlalah förefanns
således icke.
Sockerrören gulnade ånyo; plantageägarens
slup visade sig åter på Comewine. Fjorton
dagar förgingo under vanliga a:beten.
Äntligen slog vedergällningens timma. Hout-
wyns räkniovg deruppe var färdig. fan sågs
en afton, då han stigit från bordet, taga sin
bössa, och åtföljd endast af sin lilla favorit-
neger, begifva sig till stranden af viken, nä-
ra plantagens kanoter. Fadlalah återkom på
vanlig tid från sitt fiske, Plantageägaren be-
fallde honom ro sig till en plantage i gran-
skapet, och negern sågs hoppa i en kanot,
samt, lossande densamma från de omgifvande,
draga den nära stranden, på det hans herre
utan svårighet skulle kunna gå ombord.
Hotwyn steg i slupen, utsträckte sig un-
der tältet akterut och drog före ett af förhän-
gena, för att icke vara besvärad af månens.
sken som föll på hans ansigte. Negergossen
satte sig på en bänk, och Fadlalah stödde pa-
gajen mot stranden, samt sköt kanoten med en
enda stöt midt uti Comewine.
Det var en af de nätter, hvilka intet mensk-
ligt språk förmår beskrifva, en natt i Guya-
nas öknar. Månens skimmer hvilande öfver de
tysta skogarne, öfverdrog deras toppar med en
silfverfärgad slöja ocn förbytte deras stammar
i hemska gestalter. Utom en aflägsen röst,
ett och annat halfqväfdt fogelqvitter, palm-
kronans susning i luften eller ljudet af hagerns
vingar vid stranden af ett närbeläget träsk,
låg hela naturen försänkt i hvila. Lysmaskar
glimrade i buskarne såsom eldgnistor, och luf-
ten var ljum och uppfylld med ångor af de
kringliggande fältens vällustdoftande blom-
mor.
Plantagen ligger redan långt bakom slu-
pen, som under en fjerdedels timma, snabb
och tyst, lik en nattfogel skjuter fram öfver
vikens jemna yta; men Fadlalah saktar små-
ningom dess fart; hans pagaj doppas mera säl-
lan i vattnet; då och då hvilar den på hans
knän, och han synes ett rof för otålig väntan,
eller vänder hufvudet och lutar sig djerft
framåt, för att kasta en blick in i sin herres
fristad. Aro hans krafier uttömda, eller vill
han förnya bekantskapen med ordningsmannens
piska? En gång reser han sig upp; hans kru-
siga hufvud intränger i tältet och han vågar
derur borttaga något, som han försigtigt ned-
sänker 1 vattnet; föremålet försvinner utan
annat buller, ån en nästan omärklig plaskning.
Vid svängningen omkring en udde, fördju-
par Comewine sig i rak linia under tjocka
skuggor, för att vid ändan af kanalen åter
framträda i oytt ljus. Fadlalah har återvun-
nit sin förra styrka; han fördubblar slagen af!
sin pagaj; kanoten ilyger några ögonblick i
mörkret och stadnar i månskenet, In öfver-
svämmad äng utsträcker sig åt höger så långt ögat
när; skogenslummiga träd kasta sina jetteskuggor
öfver vattnet; här och der reser sig en skogs-
duage af bambusträd eller den högväxta stam-
2
mr RR VV PrrrNNNVNSUrN Tr rr rr smsRR