IUCUNDIVUECT I BIGLVYELS ILL JIaUl diUllg CI UUTIIT sig bättre; elden förtärde icke plantagerna; husdjuren irrade lugnt omkring, utan att någon af dem dog af obekant sjukdom. Någon anledning till fruktan för Fadlalah förefanns således icke. Sockerrören gulnade ånyo; plantageägarens slup visade sig åter på Comewine. Fjorton dagar förgingo under vanliga a:beten. Äntligen slog vedergällningens timma. Houtwyns räkniovg deruppe var färdig. fan sågs en afton, då han stigit från bordet, taga sin bössa, och åtföljd endast af sin lilla favoritneger, begifva sig till stranden af viken, nära plantagens kanoter. Fadlalah återkom på vanlig tid från sitt fiske, Plantageägaren befallde honom ro sig till en plantage i granskapet, och negern sågs hoppa i en kanot, samt, lossande densamma från de omgifvande, draga den nära stranden, på det hans herre utan svårighet skulle kunna gå ombord. Hotwyn steg i slupen, utsträckte sig under tältet akterut och drog före ett af förhängena, för att icke vara besvärad af månens. sken som föll på hans ansigte. Negergossen satte sig på en bänk, och Fadlalah stödde pagajen mot stranden, samt sköt kanoten med en enda stöt midt uti Comewine. Det var en af de nätter, hvilka intet menskligt språk förmår beskrifva, en natt i Guyanas öknar. Månens skimmer hvilande öfver de tysta skogarne, öfverdrog deras toppar med en silfverfärgad slöja ocn förbytte deras stammar i hemska gestalter. Utom en aflägsen röst, ett och annat halfqväfdt fogelqvitter, palmkronans susning i luften eller ljudet af hagerns vingar vid stranden af ett närbeläget träsk, låg hela naturen försänkt i hvila. Lysmaskar glimrade i buskarne såsom eldgnistor, och luften var ljum och uppfylld med ångor af de kringliggande fältens vällustdoftande blommor. Plantagen ligger redan långt bakom slupen, som under en fjerdedels timma, snabb och tyst, lik en nattfogel skjuter fram öfver vikens jemna yta; men Fadlalah saktar småningom dess fart; hans pagaj doppas mera sällan i vattnet; då och då hvilar den på hans knän, och han synes ett rof för otålig väntan, eller vänder hufvudet och lutar sig djerft framåt, för att kasta en blick in i sin herres fristad. Aro hans krafier uttömda, eller vill han förnya bekantskapen med ordningsmannens piska? En gång reser han sig upp; hans krusiga hufvud intränger i tältet och han vågar derur borttaga något, som han försigtigt nedsänker 1 vattnet; föremålet försvinner utan annat buller, ån en nästan omärklig plaskning. Vid svängningen omkring en udde, fördjupar Comewine sig i rak linia under tjocka skuggor, för att vid ändan af kanalen åter framträda i oytt ljus. Fadlalah har återvunnit sin förra styrka; han fördubblar slagen af! sin pagaj; kanoten ilyger några ögonblick i mörkret och stadnar i månskenet, In öfversvämmad äng utsträcker sig åt höger så långt ögat när; skogenslummiga träd kasta sina jetteskuggor öfver vattnet; här och der reser sig en skogsduage af bambusträd eller den högväxta stam2 mr RR VV PrrrNNNVNSUrN Tr rr rr smsRR