ren, af Cortez, utan hvilkas uppoffrande till-
sifvenhet för hans sak Ferdinand måhända al-
Irig återsett sitt fadernesland, och, hvad som
ir gansba säkert, aldrig såsom Konung kunnat
a: färda sjelfva den befallning, genom hvilken
nan trampade under fötterne hvad hvarje ädelt
inne känner mest bindande och heligt: ta ck-
samheten. Under dessa mörka förebud till en
tyrelse i Filip II:s fotspår, höll Ferdinand d.
4 Maj 1814 sitt högtidliga intåg i Madrid.
En nedlåterhet och yttre vänlighet mot mas-
san, den Spanioren icke varit van att se hos
ina Konaungar, tjusade den råa hopen, och var
väl beräknad att tillvinna honom det stöd, han
behöfde i den strid han tillsvurit Loyelas ben
not tidens bättre genius. I den proklamåtion
från Valencia, hvari Ferdinand förklarade Cor-
e2 konstilution ogiltig, lofvade han att införa
en annan, som skulle trygga den personliga
riheten och ägande rätten, under lagbe-
stämda vilkor tillåta tryckfiihet, lemna be-
kattningsrätten åt Cortez, och inrymma dem
en tillbörlig andel i lagstiftningen. — Jag
vär Eder det, trogne och tillgifne Spanio-
er — yttrade han — jag svär det vid de
nånga lidanden J genomgått , edra ädla för-
woppningar skola icke blifva gäckade. Jag
afskyr despotismen. Upplysningen och civi-
tsationen hos Europas folk göra den i vår
id omöjlig. Sex dagar hade ännu icke förflu-
it sedan dessa löften, förrän Madrids fängel-
er på Ferdinands vink fylldes. med Spaniens
idlaste män. Schasotter, landsförvisning, egen-
lomskonfiskation, tydde i fasansfull successio..
ör det förvånade Europa meningen af Ferdi-
nands försäkringar. Ingenting af allt hvad han
iofvat hölls. Jesuiterorden återställdes och in-
sattes i alla de rättigheter och besittningar
den ägt 17673; dess stiftare Loyola, som mer
in tvenne sekler legat i grafven, utnämndes till
seneralfältmarskalk öfver Spaniens armeer.
Munkväldet firade åter sin seger — en förakt-
lig kamarilla af munkar, biktfäder och kam-
martjenare; med bödelsyxan till sin disposition,
skickade mordengela ut att förbärja Spanien.
Ve den som af dessa uslingar och deras Herre
nisstnktes för tvifvel på den absoluta konun-
samakteos degmer! Calrvo de Rosas, Saragos-
sas hjeltemodige försvarare, fick i 5 timmar
på sträckbänken erfara hvad det betydde att
neka till en konspiration, då -Ferdivand, och
ans munkar trodde derpå. Porlier, Lacy och
Vidal föllo på schavotten; de hade försökt att
återställa lagarnes välde, och uppmanat Konun-
gen att hålla de löften han gifvit nationen.
inom loppet af några år hade Ferdinand drif-
vit 6009 Spaniorer i landsflykt, och ett lika
antal försmäktade i hans fängelser, eller hade
ulikvit förklarade förlustige sina medborgerliga
rättigheter. Att hafva tillhört regentskapet el-
er Cortez, emottagit ett embete under Josef,
eller till och med att blott synas misstänkt i
nunkarnes ögon, var nog att draga förderf öf-
ver hvarje Spaånior. Förgäfves sökte tvenne
semåler efter hvarandra beveka Ferdinands
jerta: mildhet var ett:ord, till betydelsen främ-
sände för Spaniens absoluta monark.
Det är allmänt bekant och behöfver ej upp-
epas , huru Konusagen vid revolutionen 1820
vesvor Gartez konstitution, och huru han med
vrämmanda heainnetter tfrenne År daraftar till