förhoppning om slutet. Jag bör dock erinra, att jag blott berättelsevis införde den åtalade artikeln ur ett annat blad, med öppet ogilJande af dess offentliggörande; och jag bör tillika anmärka den inkonseqvens, som detta åta! röjer, då man minnes de otaliga ogillande omdömen, som offentligen blifvit framställda mot vårt Representationsätt, utan att åtal följt derpå. Svenska folkets historia flödar af dylika, isyrnerhet under de perioder, då Ständernas verksamket var mest fri och utsträckt. Hvarföre åtalades ej sådant? Man läste, ännu under den sist öfverståndne Riksdagen, rörande bondeståndets ryktbara reservationsf.st den 2 Mars 1829, i offentligt tryck den önskan, att Svenska folket måtte snart öppna ögonen och inse i hvad händer det lemnat sin välfärd: att man kunde skratta åt bela RBiksdagsväsendet, om det icke kostade för mycket, och man icke ryste vid den tanken alt nationens bildning och egendom stode på spel: att alle olägenheter af korruption och dylikt kunde afbjelpas, om blott elementerna till en god representation funnes; men gisge det deremot så långt, att all skam aflägges, att Ombuden icke blott kunna ledas till allt hvad makten behagar, då måtte den arma nationen väl en gåvg öppna ögonen och fordra maktens öfverlemnande i bättre händer; ty om bland folket funnes en verklig fond af ljus och duglighet, så måste denna klass väl slutligen taga spiran ur händerne på den oförskämda råheten, skråsplittringen, skrymteriet och lycksökeriet! — Orden Jäsas i den bekanta skriften om Bondeståndr.t och Indragningsmakten; pag. 69; och hvarföre blefvo de icke åtalade, då det ifrågavarande underdåniga petitionsförslaget är i jemförelse med dem ett intet?