landsorterra mera farhågor än förhoppningar,
erinrar snarare om kostnuaderne än om gagne-
ligheten.
Länge har Svenska folket misstagit sig om
upphbofrvet till sina lidanden. I stället för alt
omskapa grundformen för dess egen verksam-.
het i Lagstiftningen, har det stundom med
mer, stundom med mindre brytningar, gång
efter annan ombytt Regeringar och IRegerings-
sätt. Nu ändtligen har den öfvertygelsen hun-
nit allmänt stadga sig, att någon säker och
kraftfull framgång .på förbättri ingarnes väg ej
kan väntas, iså länge folket fortfar att ständ-
vis utöfva sin delaktighet i lagstiftande makten:
Vi anse icke blott för vär lagliga rätt, utan
äfven rör vår medborgerliga och undersåtliga
pligt, att för Iders Kongl Majitfframbära den-
na öfvertygelse. Att den är rådande hos stör-
sta delen af tävkande och rättskalfens Svenska
män, derom kan Eders Kongl Maj:t tryggt
förlita sig till det vittnesbörd på ära och tro,
som vi, en för alla och alla för en, nu afiägga.
Vi uttale således en atlmännelig önskan för
fosterlandets väl, då vi i underdånighet bön-
falla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes, i den
ordning grundlagen bjuder, bereda Svenska
folket en ändamålsenlig och med närvarande
tids samfundsförhållanden öfverensstämmande
representation.
Nå igot förslag till en sådan representalion
finne vi oss j tillst ändigt att uppgifva. Vi öf-
verlemrne ordnandet deraf förtröstansfullt till
Eders Kongl. Maj:ts: vishet.
Det är enda st på angelägenheten af en så
vigtig förändring, som vi velat fästa Eders
Kongl. Maj:ts. uppmärk ksamhet och vi göra oss
förvissade, att Eders Kongl Maist i denna vår
framställning ej skall misskänna syfteimålet att
aflägsna de vådor, som alitid atfölja bibehål-
landet af föråldrade samhällsinrättningar.
Vi framhärde med djupaste vördnad, trohet
och nit, Öc.
EA