förhoppning om slutet. Jag bör dock erinra,
att jag blott berättelsevis införde den åtala-
de artikeln ur ett annat blad, med öppet ogil-
Jande af dess offentliggörande; och jag bör til-
lika anmärka den inkonseqvens, som detta åta!
röjer, då man minnes de otaliga ogillande
omdömen, som offentligen blifvit framställda
mot vårt Representationsätt, utan att åtal
följt derpå. Svenska folkets historia flödar af
dylika, isyrnerhet under de perioder, då Ständer-
nas verksamket var mest fri och utsträckt.
Hvarföre åtalades ej sådant? Man läste, ännu un-
der den sist öfverståndne Riksdagen, rörande
bondeståndets ryktbara reservationsf.st den 2
Mars 1829, i offentligt tryck den önskan, att
Svenska folket måtte snart öppna ögonen och
inse i hvad händer det lemnat sin välfärd:
att man kunde skratta åt bela RBiksdagsvä-
sendet, om det icke kostade för mycket, och
man icke ryste vid den tanken alt nationens
bildning och egendom stode på spel: att alle
olägenheter af korruption och dylikt kunde af-
bjelpas, om blott elementerna till en god repre-
sentation funnes; men gisge det deremot så långt,
att all skam aflägges, att Ombuden icke blott
kunna ledas till allt hvad makten behagar, då
måtte den arma nationen väl en gåvg öpp-
na ögonen och fordra maktens öfverlemnande
i bättre händer; ty om bland folket funnes en
verklig fond af ljus och duglighet, så måste
denna klass väl slutligen taga spiran ur hän-
derne på den oförskämda råheten, skråsplittrin-
gen, skrymteriet och lycksökeriet! — Orden
Jäsas i den bekanta skriften om Bondeståndr.t
och Indragningsmakten; pag. 69; och hvarföre
blefvo de icke åtalade, då det ifrågavarande un-
derdåniga petitionsförslaget är i jemförelse med
dem ett intet?