Denna höst har varit särdeles rik på Norrsken. I Lördagsafton syntes här i Stockholm åter eit sådant, till sina fenomener något ovanligt. Det sväfvade nästan beständigt 1 nordost, der det öfver horisontens kant bibehöll ett fortfarande blekt sken. Öfver den ljusa grunden bildade det nu en länge stadnande döme, än vid hvalfvets bäser prydd med spetsiga pyramider, än vid dess höjd krönt af sådana, till dess alltsammans nedsjönk på den genomskinliga grunden, hvars klarhet på ett sällsamt sätt konstrasterade mot ett mörkt moln, som började uppstiga öfver horisonten. Det eljest vanliga fladdrande skenet med dess ständigt skiftande former visade sig föga denna afton.