icke använde så mycken värdighet vid den hilla Europeens mottagande. Han förklarade utan några komplimenter, och utan att tala om solen och stjernorna, ändamålet med sitt besök, i det han erinrade om den tillåtelse som han erhållit, att genomresa alla Engelska besiltningarne. Då General Guvernören nedstigit från sin thron, bjöd han mig till middagen, och redan trött vid en sammankomst, som gjort mig aldeles genomsvettig, emedan jag i en fjerndels timma hållit kroppen lodrätt och halsen styf, aflägsnade Jag mig och gick till markisinnan, hos hvilken jag fann mig bättre, emedan hon icke hade någon Marattisk Furste att emottaga, icke visade sina strumpeband för hela verlden, och dessutom talade Fransyska så väl som jag. Är du nyfiken att veta hvad en ung man om tjuguåtta år, under två timmars tid kan tala om med en fyratioårig markisinna, hvärs ögon således icke genast döda honom? Som vanligt beklagade vi oss öfver att icke vara i Europa, jemförde de Engelska damerna med de Fransyska. o. s. v. Detta räckte ungefär halfannan timma, och den öfriga halftimman tillbragtes med att bese gravyrer och kuriositeteter, som hvarje liien resident skyndar sig att skicka till General-Guvernören, hvilken snart måste få .det rikaste Natural-kabinett, om han än vore aldrig så litet naturforskare. Man skulle i Barakpur gå till bords kl. 5, men markisinnan, som uppehålles genom sin toilett, kommer aldrig före klockan sju. Guvernörens inträde annonseras genom tjugu betjenter med silfverstafvar, solfjedrar, kosvansar och andra suveränitetens attributer, kos Hinduerne. Man går genast in i matsalen, der hvarje gäst och hvarje fat presentera sig dubbelt i präktiga speglar. Engelsmännen tala i allmänhet föga vid bordet, och dessutom står GeneralGuvernören, gerom sina år och sin värdighet för högt öfver alla de andra, att man skulle utan tvång kunna tala med honom, och således få öppna munnen annat än för att få äta. Jag aktade mig noga att afbryta denna vördnadsfulja tystnad: jag hade dessutom till granne en ganska intressant dam, hvilken tigandet måste förefalla så mycket obehagligare, som bon förstod två ord fransyska och ville säga mig tio. Deserten inbars och sedan steg man upp. Jag talade ett ögonblick med Markisen, som icke allenast bjöd mig ett pass, utan äfven rekommendationsbref för hela resan, hvilka jag gerna och med tacksamhet emottog. Vi gingo derefter ut i societetsrummet, hvarest kaffe serverades af betienter, klädda som Melodramfurstar. Af det ofvannämnda skälet blef konversationen ingen gång allmän. Man talade enskilt och sakta med hvarann; Markisen slumrade in, och man talade ännu saktare, han snarkade, alla tystnade och Markisinnan steg upp med buller, troligen med flit för att väcka honom. Båda aflägsnade sig klockan tio, och qvarlemnade ett dussin personer, som voro föga bekanta med hvarann, hade ingenting at! säga hvarandra och derföre skildes åt, förtjusta öfver den ärav, ali de fått hafva ledsamt hos ihe most honorsble governor. bå BT SP rä a 0 8