icke använde så mycken värdighet vid den hil-
la Europeens mottagande. Han förklarade utan
några komplimenter, och utan att tala om so-
len och stjernorna, ändamålet med sitt besök,
i det han erinrade om den tillåtelse som han
erhållit, att genomresa alla Engelska besiltnin-
garne.
Då General - Guvernören nedstigit från sin
thron, bjöd han mig till middagen, och redan
trött vid en sammankomst, som gjort mig al-
deles genomsvettig, emedan jag i en fjerndels
timma hållit kroppen lodrätt och halsen styf,
aflägsnade Jag mig och gick till markisinnan,
hos hvilken jag fann mig bättre, emedan hon
icke hade någon Marattisk Furste att emotta-
ga, icke visade sina strumpeband för hela verl-
den, och dessutom talade Fransyska så väl som
jag. Är du nyfiken att veta hvad en ung man
om tjuguåtta år, under två timmars tid kan
tala om med en fyratioårig markisinna, hvärs
ögon således icke genast döda honom? Som
vanligt beklagade vi oss öfver att icke vara i
Europa, jemförde de Engelska damerna med
de Fransyska. o. s. v.
Detta räckte ungefär halfannan timma, och
den öfriga halftimman tillbragtes med att be-
se gravyrer och kuriositeteter, som hvarje li-
ien resident skyndar sig att skicka till Gene-
ral-Guvernören, hvilken snart måste få .det ri-
kaste Natural-kabinett, om han än vore aldrig
så litet naturforskare. Man skulle i Barakpur
gå till bords kl. 5, men markisinnan, som up-
pehålles genom sin toilett, kommer aldrig före
klockan sju. Guvernörens inträde annonseras
genom tjugu betjenter med silfverstafvar, sol-
fjedrar, kosvansar och andra suveränitetens
attributer, kos Hinduerne. Man går genast in
i matsalen, der hvarje gäst och hvarje fat
presentera sig dubbelt i präktiga speglar. En-
gelsmännen tala i allmänhet föga vid bordet,
och dessutom står GeneralGuvernören, gerom
sina år och sin värdighet för högt öfver alla
de andra, att man skulle utan tvång kun-
na tala med honom, och således få öpp-
na munnen annat än för att få äta. Jag ak-
tade mig noga att afbryta denna vördnadsful-
ja tystnad: jag hade dessutom till granne en
ganska intressant dam, hvilken tigandet måste
förefalla så mycket obehagligare, som bon för-
stod två ord fransyska och ville säga mig tio.
Deserten inbars och sedan steg man upp.
Jag talade ett ögonblick med Markisen, som
icke allenast bjöd mig ett pass, utan äfven re-
kommendationsbref för hela resan, hvilka jag
gerna och med tacksamhet emottog. Vi gingo
derefter ut i societetsrummet, hvarest kaffe
serverades af betienter, klädda som Melodram-
furstar. Af det ofvannämnda skälet blef kon-
versationen ingen gång allmän. Man talade en-
skilt och sakta med hvarann; Markisen slum-
rade in, och man talade ännu saktare, han
snarkade, alla tystnade och Markisinnan steg
upp med buller, troligen med flit för att väcka
honom. Båda aflägsnade sig klockan tio, och
qvarlemnade ett dussin personer, som voro fö-
ga bekanta med hvarann, hade ingenting at!
säga hvarandra och derföre skildes åt, förtjusta
öfver den ärav, ali de fått hafva ledsamt hos
ihe most honorsble governor.
bå BT SP
rä a 0 8
