TEATESN. GRILLPARZEAS SAPPRO. Dulta stycke gals i förrvär för första gången på Kongl Teatern. Den Grekiska skaldipvans ar bisereo förut kända kölek för Phaon, hans tvolöshet, och bennes deraf förarledda beslut att söra det Leucadiska språniet, för att antinpen dö, eller befrias föv en höjelse som förbittrade lilvet, utgöra dwndt sär dreita Ssorge spel. Då det först hanvvädde gjorde det insekat uppseente, icke alluast för sta diamatt ska skörheterg nian aven mer för den ådla, verkligt klassiska enkelhet, för hvilken Ori parzer deruti utmärkt sy. Då de Tyska dramaturgenre, af eu missförstådd Shasespearianism aflades att göra tragedien till en drasatiserad krönika, der häuvdelser, oupphörhut brådstörtade på hvarandra. utan sammanhana eler nödvöndixhet, och der rersevuer utan tal b: okig villet valla trängdes om tvarandra, ella och att omsluta de handlande 1 ett nät af fatalism, hvaruti de, all dygd, klokhet, och alla goda föresatser oaktadt, funno sig insnärjda utan räddning, och af en orndviklig predestinatisr fördes till b:ottets och förderfvets afsrund; — i sådana förkållanden var det en verkligen öfverraskande företeelse, att se en dramatisk produkt, der händelsen naturligt utvecklade sig ur de bandlande personernas karakter och omständigheter, der dessa icke voro mer än två eller tre till antalet och der till och med enhetslagarna voro iakttagna med den största stränghet, men likväl utan något orimligt tvång, att med ett ord e en modern tragedii den antika formen. Grillparzer har i detta afseende er obestridlig förtjenst, och hans arbete vore värd! att i måvga hänseenden tagas till efterföljt. Det har emellertid en hufvudsaklig brist, — den enda vi deri kunna upptäcka, men hvilken duce skadar totalintrycket: nemligen Phaors karakter. Denne ynglieg, för hvars drömmar den lagerkrönta skaldinnan fvade, innan han annu kärde benne, som, från första ögonblicket ban såg henne, var fästed vid henve med hela sin säl, som känner sig så ocutsigligt lycklig och ärad genom bennes kärick, och som, då han nedstigit från hennes triumfvagr, dit hon upphöjt bonom till sin sida, svär henne en trohet och tacksamhet utan gräns; denne samme Phaon, förälskar sig nästa ögonblick i en Liten täck flicka, som ban ser för första gången, och det till den grad, att hu: förgsäter alla hederns och tacksamhe!:ns pligter, åsidosätter sjelfva anständighetens fordringar och skywmfar och hotar Sappho, nyss det höga föremålet för hans hjertas böjelse och hans beundran! Förf. har velat visa huru del jordiska elementet alitid krafver ut sin rätt ij vissa jordiskt danade naturer, huru denbs här förelse af känslan för ett högre öfversinhet värde, som stundom öfverväldigar dem, egentligen blott är ett sjelfber lrägeri, hvarur ! de snart återkomroa, och att hvardsgs-mcnni-( skan Phaon, urstånd alt ja skaldionan på sin böga fiygt, blott trodite sig älska benne, under det hans bjerta i sjelfva verket endast I kan klappa för en varelse, som mera likna l honom; a den konstlösa, bvardasliga, men Vackra Ipitktm or fylk entlikväb, sådan hon här 2 vare? sår långt öfver honor ; sedligt värde,