TEATESN.
GRILLPARZEAS SAPPRO.
Dulta stycke gals i förrvär för första gången
på Kongl Teatern. Den Grekiska skaldipvans ar
bisereo förut kända kölek för Phaon, hans
tvolöshet, och bennes deraf förarledda beslut
att söra det Leucadiska språniet, för att antin-
pen dö, eller befrias föv en höjelse som för-
bittrade lilvet, utgöra dwndt sär dreita Ssorge
spel. Då det först hanvvädde gjorde det inse-
kat uppseente, icke alluast för sta diamatt
ska skörheterg nian aven mer för den ådla,
verkligt klassiska enkelhet, för hvilken Ori
parzer deruti utmärkt sy. Då de Tyska dra-
maturgenre, af eu missförstådd Shasespearia-
nism aflades att göra tragedien till en drasa-
tiserad krönika, der häuvdelser, oupphörhut
brådstörtade på hvarandra. utan sammanhana e-
ler nödvöndixhet, och der rersevuer utan tal
b: okig villet valla trängdes om tvarandra, ella
och att omsluta de handlande 1 ett nät af fa-
talism, hvaruti de, all dygd, klokhet, och alla go-
da föresatser oaktadt, funno sig insnärjda utan
räddning, och af en orndviklig predestinatisr
fördes till b:ottets och förderfvets afsrund; —
i sådana förkållanden var det en verkligen öf-
verraskande företeelse, att se en dramatisk pro-
dukt, der händelsen naturligt utvecklade sig ur
de bandlande personernas karakter och omstän-
digheter, der dessa icke voro mer än två eller
tre till antalet och der till och med enhets-
lagarna voro iakttagna med den största sträng-
het, men likväl utan något orimligt tvång, att
med ett ord e en modern tragedii den an-
tika formen. Grillparzer har i detta afseende er
obestridlig förtjenst, och hans arbete vore värd!
att i måvga hänseenden tagas till efterföljt.
Det har emellertid en hufvudsaklig brist, — den
enda vi deri kunna upptäcka, men hvilken duce
skadar totalintrycket: nemligen Phaors karak-
ter. Denne ynglieg, för hvars drömmar den
lagerkrönta skaldinnan fvade, innan han
annu kärde benne, som, från första ögonblicket
ban såg henne, var fästed vid henve med hela
sin säl, som känner sig så ocutsigligt lyck-
lig och ärad genom bennes kärick, och som,
då han nedstigit från hennes triumfvagr,
dit hon upphöjt bonom till sin sida, svär
henne en trohet och tacksamhet utan gräns;
denne samme Phaon, förälskar sig nästa ögon-
blick i en Liten täck flicka, som ban ser för
första gången, och det till den grad, att hu:
förgsäter alla hederns och tacksamhe!:ns plig-
ter, åsidosätter sjelfva anständighetens fordrin-
gar och skywmfar och hotar Sappho, nyss det
höga föremålet för hans hjertas böjelse och
hans beundran! Förf. har velat visa huru del
jordiska elementet alitid krafver ut sin rätt ij
vissa jordiskt danade naturer, huru denbs
här förelse af känslan för ett högre öfversin-
het värde, som stundom öfverväldigar dem,
egentligen blott är ett sjelfber lrägeri, hvarur !
de snart återkomroa, och att hvardsgs-mcnni-(
skan Phaon, urstånd alt - ja skaldionan på
sin böga fiygt, blott trodite sig älska benne,
under det hans bjerta i sjelfva verket endast I
kan klappa för en varelse, som mera likna l
honom; a den konstlösa, bvardasliga, men
Vackra Ipitktm or fylk entlikväb, sådan hon här
2
vare? sår långt öfver honor ; sedligt värde,