KALEIDOSKOP.
Följande högst ovanliga brottmålshändelse,
som visar huru långt menniskan kan bringas af
förtviflan, berättas i en af de sednaste num-
rorna utaf Gazette de Tribunaux i Paris:
För några månader sedan, blef en Mulatt
vid namn Eriaz i Port-au-Prince dömd till
döden, för det han på ett ohyggligt sätt hade
mördat en handlande på ön. Några dagar der-
efter blef äfven en ung Portugis dömd till dö-
den, för det han i ett utbrott af svartsjuka ha-
de ihjelstuckit sin älskarinna.
Desse både lifdömde blefvo inneslutne i sam-
ma fängelse, men i hvar sitt rum. Eriaz, hvars
kroppsstyrka. ech vildhet alla fruktade, hade
fått en mörk håla, utan annat fönster än utåt
gången i förstugan, så att ett fullkomligt mör-
ker rådde der, äfven midt på dagen. Dardeza
— så hette Portugisen — hvars brott ansågs
mindre rysligt, och som hade ingifvit fångvak-
tarne mera medlidande, hade blifvit placerad i
ett större och sundare rum med ett gallerfön-
ster utåt fältet. Båda två voro dock jernsmid-
de till hand och fot. Det förkunnades dem,
att de skulle afrättas inom tre dagar, och er-
höllo ett tillräckligt. förråd af bröd och vatten
för dessa dagar.
Emellertid tänkte de, hvar för sig, på något
medel att undkomma. Dardeza, som hade fått
lof att emottaga besök af ett par ibland sina
vänner, hade genom dem i hemlighet erhållit
några för detta ändamål tjenliga verktyg; men
den stackars ynglingen hade hvarken tillräck-
lig styrka eller skicklighet att begagna sig af
dem, fällde snart modet och väntade med en
tyst nedslagenhet endast på bödelns ankomst.
Eriaz deremot förtviflade ännu icke och beslöt
försöka allt, för att undandraga sig straffet. Efier
rummets belägenhet och den väg han hade gått för
att komma dit, slöt han att en af murarna till fän-
gelset skulle utgöra en del af husets yttre mur
och att, om han lyckades göra en öppning på
densamma, skulle den leda till fältet. Han
skred derföre till verket. - För att hindra allt
buller och uppmjuka kalkbruket, så fuktade
han muren med en del af sitt dricksvatten,
började rifva af stenarna med sina kedjor, vatt-
nade åter på stenen och fortsatte så samma
arbete oupphörligt, utan att sofva ett ögon-
blick. Då och då kom fångvaktaren och satte
sin lanterna framför luckan på dörren, för att
Mvaka fången; men som Eriaz äfven under ar-
betet var noga uppmärksam på minsta buller,
så fann vakten honom alltid liggande på golf-
vet, hvarvid Eriaz låtsade sofva och emellertid
skymde för hålet i muren.
Redan hade han hunnit göra ett djupt hål,
men okunnig om murcns tjocklek visste han ic-
ke huru mycket kunde återstå. I anseende till
det beständiga mörkret i fängelset, var det honom
äfven omöjligt att åtskilja dag och natt och på
detta sätt uträkna, huru lång tid han ännwha-
de qvar. Det minsta buller väckte derföre ho