KALEIDOSKOP. Följande högst ovanliga brottmålshändelse, som visar huru långt menniskan kan bringas af förtviflan, berättas i en af de sednaste numrorna utaf Gazette de Tribunaux i Paris: För några månader sedan, blef en Mulatt vid namn Eriaz i Port-au-Prince dömd till döden, för det han på ett ohyggligt sätt hade mördat en handlande på ön. Några dagar derefter blef äfven en ung Portugis dömd till döden, för det han i ett utbrott af svartsjuka hade ihjelstuckit sin älskarinna. Desse både lifdömde blefvo inneslutne i samma fängelse, men i hvar sitt rum. Eriaz, hvars kroppsstyrka. ech vildhet alla fruktade, hade fått en mörk håla, utan annat fönster än utåt gången i förstugan, så att ett fullkomligt mörker rådde der, äfven midt på dagen. Dardeza — så hette Portugisen — hvars brott ansågs mindre rysligt, och som hade ingifvit fångvaktarne mera medlidande, hade blifvit placerad i ett större och sundare rum med ett gallerfönster utåt fältet. Båda två voro dock jernsmidde till hand och fot. Det förkunnades dem, att de skulle afrättas inom tre dagar, och erhöllo ett tillräckligt. förråd af bröd och vatten för dessa dagar. Emellertid tänkte de, hvar för sig, på något medel att undkomma. Dardeza, som hade fått lof att emottaga besök af ett par ibland sina vänner, hade genom dem i hemlighet erhållit några för detta ändamål tjenliga verktyg; men den stackars ynglingen hade hvarken tillräcklig styrka eller skicklighet att begagna sig af dem, fällde snart modet och väntade med en tyst nedslagenhet endast på bödelns ankomst. Eriaz deremot förtviflade ännu icke och beslöt försöka allt, för att undandraga sig straffet. Efier rummets belägenhet och den väg han hade gått för att komma dit, slöt han att en af murarna till fängelset skulle utgöra en del af husets yttre mur och att, om han lyckades göra en öppning på densamma, skulle den leda till fältet. Han skred derföre till verket. För att hindra allt buller och uppmjuka kalkbruket, så fuktade han muren med en del af sitt dricksvatten, började rifva af stenarna med sina kedjor, vattnade åter på stenen och fortsatte så samma arbete oupphörligt, utan att sofva ett ögonblick. Då och då kom fångvaktaren och satte sin lanterna framför luckan på dörren, för att Mvaka fången; men som Eriaz äfven under arbetet var noga uppmärksam på minsta buller, så fann vakten honom alltid liggande på golfvet, hvarvid Eriaz låtsade sofva och emellertid skymde för hålet i muren. Redan hade han hunnit göra ett djupt hål, men okunnig om murcns tjocklek visste han icke huru mycket kunde återstå. I anseende till det beständiga mörkret i fängelset, var det honom äfven omöjligt att åtskilja dag och natt och på detta sätt uträkna, huru lång tid han ännwhade qvar. Det minsta buller väckte derföre ho