ingalunda inför Korusgens höga Befallninas-
bafvande uppträdt så om åklagare mot Tt.
Meijer; jag har endast på Konungens Befail-
nirgshafvandes begäran Jemnaat del af tvenne
ancifvelsehandlingar och ett betyg. Orsaken
hvarföre jig icke gjort målet anhärgigt hos
Konungens Iiiga Betallvingshafvande är, att jag
anser Konungens Befallningshafvande icke vara
den auktoritet, som målets hendalggnivg till-
hörer, ntan att det bör uppacas vid veder-
börlig Domstol Såtedes och då åtskilliga an-
dra ao sitveler cm mera blifvit il mig iniem-
nade. samt emellan, vär man vövder sig ot åt
landsorten, man gård från gård, by från by,
hörer enahauda klagan mot Tu. Meijers lag
stridiga förfarande att obebörigen hafva tagit
persingar och ötvermål vid uppbörden och äf-
ven brukat förbudet mätningssätt, remligen rå-
adt måls så och alldenstuud Kel Majits Ju-
stit:e-Kanslers-Eimbetets Cirkulär den 19 Nov.
1819 anbefalit Lands- och Stadsfiskaler att, di
någon Embets- eller Tjenseman i Oiten fun-
ris utöfva olagligheter, derom göra anmälan
hos detta hösa embe, har jag för någon tid
sedan dit ingifvit en relation om öfverklagade för-
bållanderse, hvari jag avbäålin art Hr Jastitie-
Kansleren skulle inför vederbörlhs domstol låta
tilltala Titt. Meijer för: 1:00 av han vid span-
målsiutägten låtit mäta med så kalladt rågadt mål,
utan att begagna strykbrade; 210 att han utom
det rågade målet ålagt levererande att lemna
från i till 4 kappar på tunnan, sturdom un-
der föregifvande att säden såsom mindre gild
eljest icxe kunde emottagas, stundom utan ett
sådant föregifvandes 3:o att hau icke åtvöjt sig
med rågade målet och öfvermålet, utan der-
jemte tagit penningar till 1 Rdr Banko på tun-
nan; och 4:o att han tillförne och således före
nu ifrågavarande levereringen tagit rågadt mål
i stället för det i Författningarne påbiudsa
strukna; hafvande jag härvid uppgifvit en mängd
vittnen till edligt hörande, äfvensom jag förbe-
hållit rättighet till åtal emot magasinsmätarne,
i händelse under blifvande ransakning bevis-
ning skulle förekomma, det de, genom origtig
mätning, gjort sig skyldga till det svåra an-
svar Kongl. Förordningen den s Oktober 1752
stadgar. I grund häraf och emedan fråga här
icke är om tvist räntegifvare och uppbörds-
män emellan om spanmåls duglighet, utan äm-
net i stället afser tjensteförbrytelse bland de
svårare arler, som tjenstemän kunna föras till
last, förekommer det mig uppenbart, att målet
icke tillbörer Konungeus Höga Befallningshaf-
vandes domsrätt, likasom att jag, utan att af-
vakta Höglofl. Justitie-Embetets svar, icke vå-
gar inför Konungens Höga Befallningshafvande
agera som Aktor, belst målet derieenom skulle
komma i ett skick, oförenligt med laga vrätte-
gingsorduing; hvadan jag förnyar mitt påstå-
ende, att målet måtte till vederbörlig domstol
hänskjutas, der en laglig beviseing emot Fit.
Mejer, derest ban nekar, ivgalunda skall ute-
blifva. Detta mitt påstående bör enligt 19
kap. I 5. 1 Mom. Rättegångsbalken först sär-
skilt pröfvas och utslag derötver gifvas, med
rättighet för mig eller motparten att, i hän-
delse af befogenhet, anföra besvär hvar med-
tertid målets handläggning måste hvila; och jag
anhåller derföre ödmjukast att Konungens Höga
AA . nn 2 oe . CE 1 ee
i NOU ——-—- ? H A i—nnzn..?nnoaaaanjmmnrnnmh—.-X- MM (MMMMMM— MWUM——nlt)i li Å i oiiomoulmtmtss-—EO rr? X AA
SK AL