derlags-InspektionsKontoret mot Grosshandlanden Paton icke begagnat något vedträd och tillfogat honom något enda slag; Och vill Rådbus-Rätten, ehvad Hr Assessoren Bodell å den utsatta dagen gitter denna ed gå eller ej, eller ock, utan laga förfall då icke tillstädeskommer, sedermera med saken vidare ätt likmätigt förfara, och deruti sluteligt ntlåtande meddela. Parterne afträdde. Rätteligen transumeradt betygar Ex officio. Carl Joh. Leffler. Den 6.:te Juni. S. D. I närvaro af Advokatfiskalen A. J. Lagerlöf och Grosshandlanden J. Paton, å ena, samt Assessoren E E. Bodell, å andra sidan, företogs det, sedan den 17 sistl. månad till denna dag emellan bemälde parter uppskjutne mål, dervid, sedan Rättens, förstnämnde dag, gifne utslag i hvad detsamma rörer den Hr Assessoren Bodell då ålagde värjemålsed, blifvit uppläst, och parterne å ömse sidor förklarat, alt de emot samma utslag icke anfört besvär, Assessoren Bodell, under förmälan att han icke kunde eller ville gå den honom i ofvannåmnde utslag ålagde ed, till Rälten ingaf följande så lydande skrift: Hos Stocholms Vällofl, Rådbus-Rätts afdelving för tullmål anhålles ödmjukast att få framställa följande: det har under ett års ransakning i denna lapprisak blifvit utredt, att Nederlagskontrollören uppfört sig på ett så betänkligt sätt, alltsedan slutet af år 1829, vid mångfalldiga tillfällen, att domstolen förklarat, att hans vittnesmål emot mig ej kan medföra laga verkan, följaktligen måste lemnas utan afseende. Jag har således, för det hårda, Gudi lof, oförtjenta de, som, öfver ett års tid öfvergått mig, endast på hans vittnesmål vunnit åtminstone så mycket, att jag hår någon uwtsigt att få framdeles vara fredad under den tid jag, för att berga mig och de mina, ännu nödgas tjena vid detta verk, der jeg rönt så mångartade förföljelser och lidanden, för det jag, så vidt mensklig ofullkomlighet kunnat medgifva, bemödat mig att uppfylla mina pligter. Det är tillika utredt och bevist, att jag alldrig på något sätt förolämpat Kontrollören eller ovänligt bemött honom. Att sätta sig i försvarstillstånd, då lagar och förmän ej vilja eller kunna försvara, är icke förolämpning. Att evligt lagar, utan fjesk och pratmakeri, leda och anordna embetsärenden, är icke förolämpning. Att när tilltagsenheten och och oförsyntheten hos en så kallad biträdande tjensteman, gått allt för långt, då nödgas anmäla förhållandet hos herrar förmän för att få skydd och Jlagarnes välde gällande, är icke förolämpning. Fiendskapen uppenbarar sig i brottets utöfning, ej i dess beskrifning eller hämmande. Jag hatar syn— MM — — — —