de höras långt ut i gången: får se hvem som först kan äta ut den andra: hvarpå jag svarade; hvad mig beträffar, kan jag aldrig begå någet slags nedrighet. I detsamma kommer Grosshandlaren Unman in, för att få af mig en äskad emBets-expedition, och häpnade öfver våldet. Jag sade då till Kontrollören: Det vore mindre nedrigt om Hr ProtokollsSekreteraren anfölle mig med pistol midt för pannan, än att så lömskt smyga sig på ryggen på mig, då jag ej kan parera af våldet. Oaktadt detta våldförande på mitt embetsrum, var jag så pass lugn, att jag genast skref mittt namn, m. m. på det inlemnade dokumentet. Jag ringde: detsamma på klockan efter Nederlagsbetjeningen, för att låta anmäla mig till företräde inför Kongl. General Tuilstyrelsen, ifall den hade session; och anhålla om dess skydd; men Nederlags-Vaktmästaren fick den underrättelse, att GeneralTullStyrelsen ej hade session denna dag, Morgonen derpå gick jag till Hr Baron och StatsRådet, som då var Chef för Tullverket, och anmälte denna våldsgerning emot mig. En betjent var närvarande och eldade i kakelugnen, Jag talte så högt och bestämdt, att betjenten säkerligen hörde hvart enda ord, så att han ock kan upplysa om hvad jag ödmjukast androg, ifall något skulle hafva fallit ur Hr Barons och Stats-Rådets minne. Jag tillade: jag vill ej hämnas på denna våldsverkare, genom att stämma honom inför rätta, hvarigenom han och hans familj skulle blifva olyckliga. Jag anhåller blott ödmjukast att Kongl. General-Tull-Styrelsen täcktes skydda mig, då jag aldrig har förolämpa honom, och aldrig ämnar förolämpa honom, eller hämnas detta våld emot mig. Jag har endast sagt, i min ödmjuka förklaring, att, förre Kontrollören gafs mig ar General-Tull-Styrelsen, för att vara min biträdare, ej min plågare. (Synes af nämnde förklaring, tryckt 1830 sid. 20). Jag anmälte tillika, att i händelse. Kongl, General-Tull-Styrelsen ej -trodde sig kunna skydda mig för våldsverkaren, — Hr Baronen och Stats-Rådet täcktes, vid varningen åt Kontrollören, tillsäga honom, att jag ämnade låta upphämta en sabel till försvar på mitt embetsrum, der Kontrollören vill sätta mig utom samhället, utom lagens skydd. Hr Baron och StatsRådet täcktes då allvarligt försäkra mig, att Kontrollören skulle få en sträng skrapa för detta våld emot mig, och att troligen sådant sedermera icke skulle ytterligare tillfogas mig af Kontrollören. Stockholm den 16 Mars 1833. Erik Erl. Bodell. Till Stockholms Stads Vällofl. RådhusRätt, Sedan jag erhållit del af Vällofl. Rådhus-Rättens, på grund af Nederlags-Irspektorens Hr Assessor Bodells yrkande, afgifne beslut, att jag borde afgifva mitt yttrande, rörande det af Assessor Bodell hos mig öfrverklagade ovänliga förhållande som Nederlags-kontrollören Hr Protokolls-Sekreteraren Roos, under den tid jag varit General-Tull-Direktör, emot honom skall hafva ådagalagt, och Assessor Bodell, i följd af detta hans yrkande, lemnat mig närlagde uppsats; får jag uppgifva förhållandet härmed, såsom jag, med biträde AT en ä ms