SR
Följande lilla utdrag af en artikel uti Gran-
skaren för sistlidne gårdag synes oss förtjena
uppmärksamhet, helst det förekommer oväntadt
uti denna tidning:
Såsom redan af Officiella bladet samt dess
för- och efter-tryckare kungjordt blifvit, har
Landssekreteraren i Stockholms län, Lagman-
nen och Riddaren v. Sy dov, blifvit tillförord-
nad Vice Landshöfding i Örebro län: en be-
fordran, som så mycket mera hedrar Hr v. Sy-
dow, som den hittills i detta land varit gan-
ska sällsynt.
Den borde likväl icke vara det. — Om det
så väl i det ena som andra embetsverket bör
blifva hvarje skicklig embetsmans hufvudföre-
mål, att söka tjena sig upp, så borde också em-
betsverkens organisaton vara sådan, att den red-
hge, nitiske och ambitionerade tjenstemannen
kunde hoppas att, i mån af sin förtjenst, blif-
va befordrad.
Så förhåller det sig dock icke med embets-
verken i Sverige. I stället för det att hvarje
Underofficer borde kunna vara säker om, att
mandom, skicklighet och god conduite, skulle
med tiden kunna göra honom fullt kompetent
tili Öfversteplatsen, att hvarje Auskultant, No-
tarie eller Adjunkt med säkerhet kunde syfta
till Presidents-Landshöfdinge- eller Biskops-em-
betet, ser det ut. som vore vissa platser hos
oss bestämda till hvilopunkter för embetsmar-
namödan. Öm tt. ex. en militär hinner till Ma-
jorsgraden, så har han numera sällan några
grundade förboppni ingar på att erhålla de åter-
stående graderna vid Regementet, hvilka meren-
dels upptagas af höga Stabs-officerare, eller
andra främmande MNegements-officerare. Den
eivile tjensteman, som tjent sig upp till Råd el-
ler Landssekter, kan ej gerna hoppas att få
stadna på Presidents- eller Landshöfdinge-sto-
len, utan till Presidenier och Landshöfdingar I