partlementer. vada bland de rikaste och mest
befolkade. Om de fem makterre, som i di-
plomatiskt hänseende voro förenade i London,
haft lika intressen, hvilket lyckligtvis icke var
möjligt, så skutte den Europeiska samhälls-
oRdning, sem utgått frin deras konferenser,
häfva bestått i tillintetgörandet af sjellständig-
heten hos makterne af anda rangen, och i
den inre frihetens urdergång hos aila folk. Man
kan ieke hysa minsta tvifvelsmål i detta hän-
seende, då man gravskar Rysslands, Österrikes
eb Preussens förfarande under de sista trenre
åren mot Polen, Italien och Tyska förbundet.
För att desto mera obehindradt kunna öf-
verlemna sig åt simma anslag mot de nationers
frihet och oberoende, som de kunna komma åt,
hafva Ryssland, Österrike och Preussen 1
hemlighet ingått en förening, med uteslu-
ande af Frankrike och England. Genom
jelfva denna afsöndring visa de hka klart
och tydligt det politiska system, i hvilke!
le tänka fortfara, som om de offentligen
uttalat det; den bemlighet, hvarmed de omgif-
va sig, skall blott så mycket mera öka miss-
tankarne.
Frågan är nu huruvida Frankrike och Eng-
land, blott till följd deraf att de båda synas
förkastade fiån de trenne monarkernes sam-
mankomst, skola ingå ett verksamt förbund
sinsemellan till befordrande af sina planer?
Legitimisterne skynda sig attuppväcka de gam-
la anledningarne till afundsjuka, som länge
funnits mellan de båda nationerna; de fram-
ställa sina farhågor för Englands egoism —
ett lyte hvarpå detta land gifvit alltför mån-
ga bevis, för att kunna draga dess verklighet
i tvifvelsmål. De glömma med afsigt de för-
ändriegar tiden medfört i våra förhållanden
till denna makt, som har allt att bevara och
söker ingenting mera att förvärfva, och som
av uppfattar sitt handelsintresse ur en vida
högre synpunkt, hvars rigtighet blifvit bestyrkt
af den senaste tidens erfarenhet.
Men det gifves i dag intressen af högre vigt
än dem, hvilka uppkomma genom handeln och
kunna regleras genom traktater. Vi tro att
det skulle vara lättare för Frankrike att, un-
der vissa förhållanden, ensamt motstå hela Eug-
ropa, än det vere för England att göra det.
Erfarenheten har bevisat det, och denna erfa-
renhet kan förnyas. Det var endast genom en
mängd allianser på fasta landet, som England
besegrat vår första revolution och beredt Eu-
ropas seger öfver densamma, sedan den olyck-
ligtvis blifvit koncentrerad i en enda man; och
hvarje dag påminner England hvad denna seger
kostat det, hvilken förfärlig statsskuld som ned-
trycker det och typger på dess framtid — och
detta allt utan annat resultat, än att Ryssland
vuvonit ett inflytande, som denna makt synes
hågad att drifva till det allra yttersta. Ett
rått folk och anförare af utmärkt hyfsning
hafva, alltsedan Romerska väldets försvagande,
varit vilkoren för alla stora förödelser Europa un-
dergått. Det var icke i ett anfall af sinnessvaghet,
men i förtviflan, som Lord Castereagh lade
hand på sig sjelf, emedan han fann, ehuru allt
för sent, att han låtit leda sig vilse af det hat
han ärft af Pitt mot Frankrike.
England, förskjutet från de absoluta monar-
Larnaoc sama antbamst cl älla saoka actvraffadt bina