men som i en viss mån skulle dermed kunna förliknas, och som mevigheten skulle vara benägen att dermed jemföra. Om man således missräknat sig, både i afseende på de financiella och de moraliska fördelarne af förslaget hvad blefve väl då utzången? Det torde fågas, hvar skall man då finna ett bättre? Författaren till dessa erinringar erkänner gerna, att I detta som i många andra fall det är vida lättare att ogilla ett förslag, än att uppgilva ett fullkowmligen tillfredsställande. Hans afsiat bar icke eler varit, att bestänedt afgöra, att det ifrågavarande är odusgligt. Han har blott velat visa de betänkligheter han hyste, och de följder som uppkomma, i fall dessa betänkligheter äro till någon hufvuadsaklig del grundade på verkliga förhållandet. Han erkänper att sådan är hans öfvertygelse, och han har uppfattat den, efter sin kännedom af landets och menighetens ställning och behof. Han skall gerna erkänna möjliga misstag, så snart han finner sig öfverbevisad. — Men intilldess blir det hans oförgripliga öfvertygelse, att det ifrågavarande förslaget, om det å ena sidan har mycket för sig, så har det också å den andra mycket emot sig, ech är så ingripande uti menighetens käraste vanor och ömmaste intressen, att så länge de möjliga oiägenheterne icke bevisas vara fu!lkomligen osannolika, bör ett sådant förslag icke å Regeringens sida framställas. Vilja Rikets Ständer vid en blifvande Ri ksdag sjelfmant gå in uppå ett sådant förslag, då, men icke förr, skall anmärkaren tro det vara nyttigt, alt försöket åtminstone göres, och att erfarenheten får afgöra hvad som är välgrundadt eller ej. tje RR RRNvRRRRAAA