men som i en viss mån skulle dermed kunna
förliknas, och som mevigheten skulle vara be-
nägen att dermed jemföra. Om man således
missräknat sig, både i afseende på de financi-
ella och de moraliska fördelarne af förslaget
hvad blefve väl då utzången? Det torde få-
gas, hvar skall man då finna ett bättre? För-
fattaren till dessa erinringar erkänner gerna,
att I detta som i många andra fall det är vi-
da lättare att ogilla ett förslag, än att upp-
gilva ett fullkowmligen tillfredsställande. Hans
afsiat bar icke eler varit, att bestänedt afgöra,
att det ifrågavarande är odusgligt. Han har
blott velat visa de betänkligheter han hyste,
och de följder som uppkomma, i fall dessa be-
tänkligheter äro till någon hufvuadsaklig del
grundade på verkliga förhållandet. Han erkän-
per att sådan är hans öfvertygelse, och han
har uppfattat den, efter sin kännedom af lan-
dets och menighetens ställning och behof. Han
skall gerna erkänna möjliga misstag, så snart
han finner sig öfverbevisad. — Men intilldess
blir det hans oförgripliga öfvertygelse, att det
ifrågavarande förslaget, om det å ena sidan har
mycket för sig, så har det också å den andra
mycket emot sig, ech är så ingripande uti me-
nighetens käraste vanor och ömmaste intressen,
att så länge de möjliga oiägenheterne icke be-
visas vara fu!lkomligen osannolika, bör ett så-
dant förslag icke å Regeringens sida framstäl-
las.
Vilja Rikets Ständer vid en blifvande Ri ks-
dag sjelfmant gå in uppå ett sådant förslag,
då, men icke förr, skall anmärkaren tro det
vara nyttigt, alt försöket åtminstone göres, och
att erfarenheten får afgöra hvad som är väl-
grundadt eller ej.
tje RR RRNvRRRRAAA