Skulle icke egaren der vara beroende af fleres
och merendels mäktigares sammanstämmande
bifall; skulle han ändtligen vara i stånd att
anskaffa sin andel i förlags-kostnader , som för
en sådan inrättning erfordrades? Allt detta sy-
nes åtminstone ganska problematiskt, och efter
vår öfvertygelse skulle resultatet blifva, att
de mindre bemedlade blefve i sjelfva verket
uteslutne ifrån biänvins-tillverknvings-vättighe-
ten. Man torde åter härvid anmärka, att om
också detta medgifves, har den således ute-
slutne, igenom befrielsen från vissa onera, en
besparad utgift i ersältning, och att han der-
före kunde köpa mera bränvin, än han skulle
tillverkat, samt derjemte genom en lifligare
spannemålshandel fioge sin säd bättre betald
och således icke vore att beklaga. Det är möj-
ligt, och det vore önskligt; men innan erfa-
renheten bevisat att så verkligen kommer att
förhålla sig, månne icke den omedelbara följ-
den af förändringen blefve, att bondens bittills
vanliga hushålls-förbållanden skulle betydligen
rubbas samt dess lilla bränvins-redskap, såsom
numera onödig, skulle för en ringa penning
afyttras, då många vore af samma anledning
i lika behof att sälja; och månne någon skul-
le vilja på sådane vilkor bortbyta en gifven
och värderad rättighet, emot osäkva förmåner?
I Sverige, hvarest man, mindre än annorstä-
des, fördrager, att se sig beröfyad rättigheter
som andra åtnjuta, huvu lätt skulle icke af-
und och ovilja uppkomma, emot hvad man
icke torde underlåta att kalla de privilegiera-
de brännerierne?
Men utom att således sjelfva förslaget, ifrån
den premiss det utgått, synes möta betydliga
svårigheter, månne det för öfrigt är mera till-
förlitligt uti de beräkningar det uppgjort?
Det antager ett visst antal go kanno:s pan-
nor, som skulle tillverka årligen minst 18 mil-
lioner kannor bränvin, och att denna tillverk-
ning efter 3 sk. för hvar kanna skulle gifva
en derefter beräknpid ivkomst. Räkningen är
obestridlig, så snart grunden derföre är riktig,
det vill säga, så snart detta antal go kannors
pannor kommer att verkligen fionas och ert-
lägga skalt efter den supponerade tillverknin-
gen. Men Sveriges folkmängd uppgår icke fullt
till 3,000,060 menniskor, och på denna folk-
mängd skulle då öfverhufvud belöpa mera än
G kannor bränvin om året på hvarje person.
Men nu ulgöres folkmängden till omkring en
tredjedel af barn under 15 år, och en annan
trediedel utgöres af q vinnfolk. — Af dessa två
tredjedelar förtäras visserligen icke 6 karvnor
om året; det bliv då således af en tredjedel
som dessa 18 millioner kannor bränvin skulle
till större delen förtäras. Men eburu ibland
vissa klasser, och i vissa städer, flera mansper-
soner måhända förtära mera än 18 kannor
bränvin om året, är detta likväl ingalunda all-
mänt och är visserligen icke förhållandet på
landsbygden. Om så vore, skulie bränvin ic-
ke för menigheten utgöra en sällsynt och der-
före mera eftersökt förfriskning. Det är vid
allmänna samlingsställen och vid vissa tillfäl-
len, som bränvin ofta till öfverflöd förtäres,
och det är derföre som missbruket faller i ö-
gonen, i synnerhet då det i ståderne och må-
hända i hufvudstaden oftast förekommer. Men