Är det möjligt och vore det nyttigt, att
afskaffa Husbehefsbränvins - tillverknin-
och förvandla der till Fabriks-tillverk-
ning? Fråga, i anledning af en afhand-
ling i detta ämne uti Daglizt Allehanda
för den 14 sistlidne Augusti.
är ett ämne af allmänt intresse och af stor
vigt, framställes tillallmänhetens pröfning, och
när det sker med den verkligen patriotiska
afsigt, som omisskänneligen röjes hos förfat-
taren till det i Dagligt Allehanda för den 14
Augusti uppgifne förslag till plan för Brän-
vins-beskattningen, förtjenar saken lika myc-
ken uppmärksamhet, som författaren aktning
och tacksamhet för dess gagnande bemödan-
den. — Men med dessa tänkesätt, låter det
ganska väl förena sig, att möjligen vara af olika
tankar med den värde författaren i åtskilliga de-
lat och det blir då en pligt att öppet och redligt
framställa de tvifvelsmål man hyser, och att på
detta sätt bereda ämnets fullständigare utveck-
ling. Det är med denna afsigt, som efterföl-
jande rader nu meddelas allmänheten, under
det att vi hos den värde författaren anhålla,
att han ville ause våra betänkligheter med
samma benägenhet som Rederer, då han ytt-
rade: Une critique benevole est une collabo-
ratien offerte å Cauteur.
Det är onekligt, att det ändamål, som ut;
ifrågavarande förslag åsyftas, är högst gagnan-
de, och att det sätt, på hvilket man föreslagit
att, ifrån den mindre förmögne och minst vin-
nande tillverkaren, förflytta afgifterne på den
förmögnare, som af tillverkningen kan draga
den största vinning, är ganska sinnrikt. Men
är det lika säkert, att det sökta ändamålet
skall ernås, och att det föreslagna sättet öf-
verensstämmer med wationens, d. v. 8 den sto-
ra mängdens, vanor, tänkesätt och behof? För
att närmare utreda detta, blir först nödigt att
undersöka, om den teckning man gjort af hus-
behofs-bränningens beskaffenhet och följder,
öfverensstämmer med rätta förhållandet? Är
det verkligen så, att husbehofs-brännings-
tillverkningen fortsättes hela hösten och wvin-
tren igenom, att bränvin således i bondens
hushåll är merendels tillhands, och att en öf-
verflödig förtäring deraf alstras och underbål-
les? Efter den kännedom derom författaren
till dessa rader, under ett längre vistande i
landsorten, inhämtat, är detta bvad han icke
kan apnat än bestämdt förneka, åtminstone
hvad dessa landsorter och hvad de fleste af
den jordbrukande allmogen avgår. Om på ett
eller annat ställe, hos vägon förmögen bonde
eller ståndsperson, och måhända uti någon mer
än vaoligt förmögen landsort, bränvins-till-
verkningen mera oafbrutet blifvit fortsatt, om
supandet derigenom blifvit mera vanligt, och
om trakteringar i sådant fall oftare egt rum,
så är sådant likväl ingalunda förhållandet hos
mängden af bönder eller jordbrukare, De fle-
sta af dem, hafva hvarken säd att förbränna,
eller råd att till detta ändamål använda den,
annat än i inskränkt mått och för vissa be-
hof och tillfällen, Så bränna de fleste om hö-
sten, för att göda den slagt hvarmed man är-
nar, icke blott att skaffa bushållet underhåll