IlHliverspingen ernaltla en mer an tredubblad
fgift? Avad är det som under missvextår
öjt bränvinspriset, om icke att under såda-
ve år tillverkningen varit mera inskränkt och
öljaktligen äfven antalet af säljare? Men om,
hvad afgifter man må pålägga, det alltid blir
intalet af säljare och köpare som bestämmer
varans värde, och om de stora anlöggningar-
re för bränvivs-tillverkningen nödvändigt må:
te söka uppdrifva den till det högsta möjli-
sa, så skall ju också täflsn om afsättning upp-
komma och priset deraf nedsättas, vill dess att
lessa anläggningars mängd, efter flera miss-
yckade spekulationer, slutligen inskränktes, så
utt en betydlig missräkning utiafgilfterne upp-
komme. — Om man då under tiden upphaft
vissa jorden hittills åtföljande onera eller skat-
ebidrag, och om man ytterligare påiräknat en
viss andel af den öfverskjutande ivkomsten, för
vissa andra allmänna behbof, huru skulle det.
uppkomna deficit betäckas, och blefve det då.
angenämt för de skattande, att återgå till den.
fordna sakernas ordning?
Man torde svara, att med det hittills exi-
sterande antal bränvins-pannor, af omkring
160,000 stycken, måste vida mer än 18 milli-
oner kannor blifvit tillverkade; ) att således
denna summa utgör ett minimum af tillverk-
ningen, och att när den större qvantiteten fun-
nit afrämare, skall äfven en mindre finna de:
till högre pris. Det låter visserligen sannolikt;
men torde likväl vara ganska osäkert, och
möjligen icke svarande emot verkliga förbål-
landet, att det stora antalet pannor bevisar en
motsvarande tillverkning. Det är onekligen de
små pannorna som utgöra mängden. Dessa
bafva, enligt hvad ofvanföre är anfördt, på
långt vär icke haft en emot kännerymden
svarande afverkning, och denna har bögst sal-
lan kommit i handeln. Det är omkring stör-
re städer och hos en del större jordegiwre, som
stora bränvins-appasater blifvit anskaffade och
som flera 1000 kannor blifvit tillverkade. Men
för att finna afnämare, hafva dessa tillverkare
måst sända varan till städerve och i synner-
het till bufvudstaden och deras inbördes täf-
lan om afsättning bar nedsatt priset. Om man
vu föreställer sig, att, i följe af den nya be-
skaltnings-metoden, en del jordegare, som hit-
tills icke drifvit tillverkningeu i stort, skulle,
för alt få tillverka, nödgas lägga sig till stör-
re apparater, månne icke tillgången i början
skulle deraf ökas, i stället att minskas, till dess
att en gemensam förlust ådagalade, att man
gemensamt missräknat sig?
Häremot torde ytterligare erinras, att brän-
vin skulle exporteras och försäljas utrikes.
Men hvarthän? Gifves det något land i Eu-
ropa, der denna vara icke är till import för-
buden? och hvilka äro de orter i andra verlds-
delar, der Svenskt bränvin är så begärligt, att
det skulle kunna försäljas, till pris svarande
emot förhöjde afgifter och långväga transport?
om det vore möjligt, hvarföre skulle icke
bränvin redan, vid fallande pris, blifvit en
exportartikel?
Må man derföre, icke af ren välmening, låta
sig förledas till beräkningar, hvilka, likasom
flera dylika, hafva allt ting annat för sig utom
det, att grunden hvarifrån de utgå är oriktig
MR
mAh LLtminuotanrnaA e2 Arälsun Affe Jag san famn san