IlHliverspingen ernaltla en mer an tredubblad fgift? Avad är det som under missvextår öjt bränvinspriset, om icke att under sådave år tillverkningen varit mera inskränkt och öljaktligen äfven antalet af säljare? Men om, hvad afgifter man må pålägga, det alltid blir intalet af säljare och köpare som bestämmer varans värde, och om de stora anlöggningarre för bränvivs-tillverkningen nödvändigt må: te söka uppdrifva den till det högsta möjlisa, så skall ju också täflsn om afsättning uppkomma och priset deraf nedsättas, vill dess att lessa anläggningars mängd, efter flera missyckade spekulationer, slutligen inskränktes, så utt en betydlig missräkning utiafgilfterne uppkomme. — Om man då under tiden upphaft vissa jorden hittills åtföljande onera eller skatebidrag, och om man ytterligare påiräknat en viss andel af den öfverskjutande ivkomsten, för vissa andra allmänna behbof, huru skulle det. uppkomna deficit betäckas, och blefve det då. angenämt för de skattande, att återgå till den. fordna sakernas ordning? Man torde svara, att med det hittills existerande antal bränvins-pannor, af omkring 160,000 stycken, måste vida mer än 18 millioner kannor blifvit tillverkade; ) att således denna summa utgör ett minimum af tillverkningen, och att när den större qvantiteten funnit afrämare, skall äfven en mindre finna de: till högre pris. Det låter visserligen sannolikt; men torde likväl vara ganska osäkert, och möjligen icke svarande emot verkliga förbållandet, att det stora antalet pannor bevisar en motsvarande tillverkning. Det är onekligen de små pannorna som utgöra mängden. Dessa bafva, enligt hvad ofvanföre är anfördt, på långt vär icke haft en emot kännerymden svarande afverkning, och denna har bögst sallan kommit i handeln. Det är omkring större städer och hos en del större jordegiwre, som stora bränvins-appasater blifvit anskaffade och som flera 1000 kannor blifvit tillverkade. Men för att finna afnämare, hafva dessa tillverkare måst sända varan till städerve och i synnerhet till bufvudstaden och deras inbördes täflan om afsättning bar nedsatt priset. Om man vu föreställer sig, att, i följe af den nya beskaltnings-metoden, en del jordegare, som hittills icke drifvit tillverkningeu i stort, skulle, för alt få tillverka, nödgas lägga sig till större apparater, månne icke tillgången i början skulle deraf ökas, i stället att minskas, till dess att en gemensam förlust ådagalade, att man gemensamt missräknat sig? Häremot torde ytterligare erinras, att bränvin skulle exporteras och försäljas utrikes. Men hvarthän? Gifves det något land i Europa, der denna vara icke är till import förbuden? och hvilka äro de orter i andra verldsdelar, der Svenskt bränvin är så begärligt, att det skulle kunna försäljas, till pris svarande emot förhöjde afgifter och långväga transport? om det vore möjligt, hvarföre skulle icke bränvin redan, vid fallande pris, blifvit en exportartikel? Må man derföre, icke af ren välmening, låta sig förledas till beräkningar, hvilka, likasom flera dylika, hafva allt ting annat för sig utom det, att grunden hvarifrån de utgå är oriktig MR mAh LLtminuotanrnaA e2 Arälsun Affe Jag san famn san