Skulle icke egaren der vara beroende af fleres och merendels mäktigares sammanstämmande bifall; skulle han ändtligen vara i stånd att anskaffa sin andel i förlags-kostnader , som för en sådan inrättning erfordrades? Allt detta synes åtminstone ganska problematiskt, och efter vår öfvertygelse skulle resultatet blifva, att de mindre bemedlade blefve i sjelfva verket uteslutne ifrån biänvins-tillverknvings-vättigheten. Man torde åter härvid anmärka, att om också detta medgifves, har den således uteslutne, igenom befrielsen från vissa onera, en besparad utgift i ersältning, och att han derföre kunde köpa mera bränvin, än han skulle tillverkat, samt derjemte genom en lifligare spannemålshandel fioge sin säd bättre betald och således icke vore att beklaga. Det är möjligt, och det vore önskligt; men innan erfarenheten bevisat att så verkligen kommer att förhålla sig, månne icke den omedelbara följden af förändringen blefve, att bondens bittills vanliga hushålls-förbållanden skulle betydligen rubbas samt dess lilla bränvins-redskap, såsom numera onödig, skulle för en ringa penning afyttras, då många vore af samma anledning i lika behof att sälja; och månne någon skulle vilja på sådane vilkor bortbyta en gifven och värderad rättighet, emot osäkva förmåner? I Sverige, hvarest man, mindre än annorstädes, fördrager, att se sig beröfyad rättigheter som andra åtnjuta, huvu lätt skulle icke afund och ovilja uppkomma, emot hvad man icke torde underlåta att kalla de privilegierade brännerierne? Men utom att således sjelfva förslaget, ifrån den premiss det utgått, synes möta betydliga svårigheter, månne det för öfrigt är mera tillförlitligt uti de beräkningar det uppgjort? Det antager ett visst antal go kanno:s pannor, som skulle tillverka årligen minst 18 millioner kannor bränvin, och att denna tillverkning efter 3 sk. för hvar kanna skulle gifva en derefter beräknpid ivkomst. Räkningen är obestridlig, så snart grunden derföre är riktig, det vill säga, så snart detta antal go kannors pannor kommer att verkligen fionas och ertlägga skalt efter den supponerade tillverkningen. Men Sveriges folkmängd uppgår icke fullt till 3,000,060 menniskor, och på denna folkmängd skulle då öfverhufvud belöpa mera än G kannor bränvin om året på hvarje person. Men nu ulgöres folkmängden till omkring en tredjedel af barn under 15 år, och en annan trediedel utgöres af q vinnfolk. — Af dessa två tredjedelar förtäras visserligen icke 6 karvnor om året; det bliv då således af en tredjedel som dessa 18 millioner kannor bränvin skulle till större delen förtäras. Men eburu ibland vissa klasser, och i vissa städer, flera manspersoner måhända förtära mera än 18 kannor bränvin om året, är detta likväl ingalunda allmänt och är visserligen icke förhållandet på landsbygden. Om så vore, skulie bränvin icke för menigheten utgöra en sällsynt och derföre mera eftersökt förfriskning. Det är vid allmänna samlingsställen och vid vissa tillfällen, som bränvin ofta till öfverflöd förtäres, och det är derföre som missbruket faller i ögonen, i synnerhet då det i ståderne och måhända i hufvudstaden oftast förekommer. Men