sig icke varit i tillfälle granska handlingarne i målet, torde Tit. benäget tillåta mig ratta några misstag uti nämnde artikel och få dessa rader 1 Aftonbladet införde. Det var icke på min borgen, utan på lagen och rältvisan, som KrigsRätten grundade sit! utslag om Hermanssons sattande på fri fot; ty KrigsBätten förklarade, hvad äfven Kongl. KrigsHofhätten antagit, att Hermanssons brott ieke vore af den beskaffenhet, att han under ransakningen derom borde i häkte hållas. För hans lösgifvande var borgen alltså icke ett vilkor; och den blef af KrigsRätten icke eller antagen anno;lunda, an till den kraft och verkan Jag förmår. Då nu en borgen, den må vara ingången för person eller penningevärde, i biottmål eller tvistemål, icke förändrar sin natur eller medförer förpligtelse till något annat än det som inskränkes inom penningevärdets område, och då 4 S. i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1799 stadgar, att löftesmans ansvarighet skall mätas efter de vilkor, hvarpå han i borgen gått; men jag uttryckligt fritagit mig från all betalningsskyldighet för Hermansson, äfven I händelse han skulle rymmas; så tyckes det vara ganska tydligt att min borgen, såsom Tit. äfven anmärkt, åsyftat ansvarighet för ingenting. Det hade således bort förmodas, att, då KrigsDomstolarne, hvarunder jag icke lyder, och hviikas domsrätt jag, i mina hos Kongl. Maj:t anförde underdåniga besvär, också åklandrat, icke kunnat döma mig betala Hermanssons gäld, så hade de icke eller bort döma mig betala hans böter, så mycket mindre som desse icke existerade, då min borgen ingicks, utan tillkommo först sju månader derefter genom KrigsRättens utslag. Allmänna Lagen i 10 Kap. 12 S. HandelsBalken, jemfördt med 8 Kap. 4 4I. UtsökningsBalken, föreskrifver, att der som går 1 borgen för person, skall skaffa honom fram eller i motsatt fall betala hans gäld; men der står icke, att kaventen skall betala hans böter. Detta ord finnes icke i någon af berörde lagparagrafer. Men äfven om ordet böter vore nämndt; så hade ändå icke mig bordt åläggas några sådana, på grund af min borgen, utgifva, emedan, enligt 17 Kap. 16 S. HandelsBalken, jemväl böter äro gäld, i synnerhet då de af en kautionist skola betalas. Vill man åter antaga, att böter icke äro gäld, så måste de vara straff; men i det fallet måste också det onaturliga och orättvisa antagas, alt en kautionist skall kunna straffas i stället för en brottsling; så att om dennes böter öfverstiga 37 Rdr, och kautionisten hvarken kan skalla honom fram eiler erlägga böterne, så måste den arme kautionisten ovilkorligt lida 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, och således för sin borgen undergå lifsstraff. Det af Tit, åberopade 22 Kap. SkipmannaBalken som bevis, att det finnes ställen i Svenska Lagarnä, som förpligta den, hvilken bort ansvara för en rymd person, att lida hela hans föriJenta straff, är icke lämpligt hit; ty detta stadgande i SjöLagen afser icke borgen, utan angär straff lör motvilja och olydnad hos skeppsfolks om bord å fartyg. Tit. har äfven yttrat, att jag från den botarde faran torde få söka min räddning endast 1 den tillfällighet, att KrigsRätten icke utsträckt min ansvarighet jem4 jr I MM Mmm MUM MLM Mm mm HH ÄHMVMLKLKLK nLrvLHWW BH NnO VN OOIO— — — — r — — nr —— X --—-—oinonnon.tnnnnnn .--—KLljV sus iieilmeieliliew6zeXX?XX2X28XXd1W12-o1imw ill. äg move eieiiemii516m2nn2zpmpm3373 2 8 2pp(ppjpb,an616832 mh 8 ppneoe h oh p onnwumethfnnonwnmxnpmmhmmnnmnmmmtmma no mnunoonnnrnnnnnhonnn ofdfonnstso ten