sig icke varit i tillfälle granska handlingar-
ne i målet, torde Tit. benäget tillåta mig rat-
ta några misstag uti nämnde artikel och få
dessa rader 1 Aftonbladet införde.
Det var icke på min borgen, utan på lagen
och rältvisan, som KrigsRätten grundade sit!
utslag om Hermanssons sattande på fri fot; ty
KrigsBätten förklarade, hvad äfven Kongl.
KrigsHofhätten antagit, att Hermanssons brott
ieke vore af den beskaffenhet, att han under
ransakningen derom borde i häkte hållas. För
hans lösgifvande var borgen alltså icke ett vil-
kor; och den blef af KrigsRätten icke eller an-
tagen anno;lunda, an till den kraft och verkan
Jag förmår. Då nu en borgen, den må vara
ingången för person eller penningevärde, i biott-
mål eller tvistemål, icke förändrar sin natur
eller medförer förpligtelse till något annat än
det som inskränkes inom - penningevärdets om-
råde, och då 4 S. i Kongl. Förordningen den
28 Juni 1799 stadgar, att löftesmans ansvarig-
het skall mätas efter de vilkor, hvarpå han i
borgen gått; men jag uttryckligt fritagit mig
från all betalningsskyldighet för Hermansson,
äfven I händelse han skulle rymmas; så tyc-
kes det vara ganska tydligt att min borgen,
såsom Tit. äfven anmärkt, åsyftat ansvarighet
för ingenting. Det hade således bort förmo-
das, att, då KrigsDomstolarne, hvarunder jag
icke lyder, och hviikas domsrätt jag, i mina
hos Kongl. Maj:t anförde underdåniga besvär,
också åklandrat, icke kunnat döma mig betala
Hermanssons gäld, så hade de icke eller bort
döma mig betala hans böter, så mycket min-
dre som desse icke existerade, då min borgen
ingicks, utan tillkommo först sju månader der-
efter genom KrigsRättens utslag. Allmänna La-
gen i 10 Kap. 12 S. HandelsBalken, jemfördt
med 8 Kap. 4 4I. UtsökningsBalken, föreskrif-
ver, att der som går 1 borgen för person, skall
skaffa honom fram eller i motsatt fall betala
hans gäld; men der står icke, att kaventen
skall betala hans böter. Detta ord finnes icke
i någon af berörde lagparagrafer. Men äfven
om ordet böter vore nämndt; så hade ändå ic-
ke mig bordt åläggas några sådana, på grund
af min borgen, utgifva, emedan, enligt 17 Kap.
16 S. HandelsBalken, jemväl böter äro gäld, i
synnerhet då de af en kautionist skola betalas.
Vill man åter antaga, att böter icke äro gäld,
så måste de vara straff; men i det fallet må-
ste också det onaturliga och orättvisa antagas,
alt en kautionist skall kunna straffas i stället
för en brottsling; så att om dennes böter öf-
verstiga 37 Rdr, och kautionisten hvarken kan
skalla honom fram eiler erlägga böterne, så må-
ste den arme kautionisten ovilkorligt lida 28
dagars fängelse vid vatten och bröd, och såle-
des för sin borgen undergå lifsstraff. Det af
Tit, åberopade 22 Kap. SkipmannaBalken som
bevis, att det finnes ställen i Svenska Lagar-
nä, som förpligta den, hvilken bort ansvara
för en rymd person, att lida hela hans för-
iJenta straff, är icke lämpligt hit; ty detta
stadgande i SjöLagen afser icke borgen, utan
angär straff lör motvilja och olydnad hos skepps-
folks om bord å fartyg. Tit. har äfven yttrat,
att jag från den botarde faran torde få söka
min räddning endast 1 den tillfällighet, att
KrigsRätten icke utsträckt min ansvarighet jem-
4
jr I MM Mmm MUM MLM Mm mm HH ÄHMVMLKLKLK nLrvLHWW BH NnO VN OOIO— — — — r — — nr —— X- --—-—oinonnon.tnnnnnn .--—KLljV sus iieilmeieliliew6zeXX?XX2X28XXd1W12-o1imw ill. äg move eieiiemii516m2nn2zpmpm3373 2 8 2pp(ppjpb,an616832 mh 8 ppneoe h oh p onnwumethfnnonwnmxnpmmhmmnnmnmmmtmma no mnunoonnnrnnnnnhonnn ofdfonnstso ten