de främmande kabinetterng täflade att erkänna:
den nya regeringen. Nu deremot, då man vet att
thron och folk äro söndrade, mottages den för-
res representant lika litet på hofbalerne i Pe-
tersburg, som på kongresserne 1 Tyskland. Kan
man väl kalla detta kraft bos regeringen? Om
man blott velat göra ett försök, huruvida ett
sådant förfarande gåfve regeringen styrka, så
har detta försök redan biifvit tillräckeligen långt
drifvet, för att lemna en öfversigt af dess o0-
fördelaktiga resultater; vidare kan försöket ic-
ke sträckas utan största fara. — Och hvad är
väl nu att göra, för att afhjelpa detta onda
och rädda thronen? Detsamma som Napoleon
och Carl X gjorde, för att störta sigi förderf-
vet. Konung gadömet måste åter sluta sig till
sitt upphof, måste åter blifva en verklig repre-
sentatif regering, hvilken genom tusen trådar
sammanhänger med de nationella intressena,
återgifver thronen folkets tillgifvenhet, och der-
igenom ställer den under skydd af dessa intres-
sen. Napoleon, till följe af sin krigiska
natur, abdikerade i armarne på sitt i tusende
slagtningar sönderskjutna garde; Carl X, i följd
af sin legitimitetsprincip, gick under med sjelf-
va principen; men en nation förgås och förål-
äras aldrig, såsom en arm eller en princip;
ju fastare derföre Ludvig Filip stödjer sig på
nationen, deste större varaktighet kan hans
thron lofva sig. Och hvilka argumenter är det
väl man ställer emot dessa fakta? — En Ko-
nungs bestämmelse — säger man — är att sjelf
regera, och icke att låta regera genom sina
ministrar. Glömmer man då beständigt att
Napoleon och Carl X förlorat kronan emedan
de ensamme ville regera, sedan den ene brin-
gat kamrarne till tystnad, och den andre kört
bort dem, då deremot Ludvig XVIII satt på
thronen ända till sin död, emedan han valde
sina ministrar ur den rådande majoriteten i re-
presentationen, och lät leda sig af dem? Han
hvilar på Fransysk jord i sina fäders graf i St.
Denis, under det Napoleons hviioplats på St.
Helena icke en gång betäckes af en grafsten
från hans fädernesland, och Carl X:s aska skall
blandas med främmande ben i någon obekant
stad, långt från den jord, som såg honom
födas.
FET AN OST TT AT Ane