de främmande kabinetterng täflade att erkänna: den nya regeringen. Nu deremot, då man vet att thron och folk äro söndrade, mottages den förres representant lika litet på hofbalerne i Petersburg, som på kongresserne 1 Tyskland. Kan man väl kalla detta kraft bos regeringen? Om man blott velat göra ett försök, huruvida ett sådant förfarande gåfve regeringen styrka, så har detta försök redan biifvit tillräckeligen långt drifvet, för att lemna en öfversigt af dess o0fördelaktiga resultater; vidare kan försöket icke sträckas utan största fara. — Och hvad är väl nu att göra, för att afhjelpa detta onda och rädda thronen? Detsamma som Napoleon och Carl X gjorde, för att störta sigi förderfvet. Konung gadömet måste åter sluta sig till sitt upphof, måste åter blifva en verklig representatif regering, hvilken genom tusen trådar sammanhänger med de nationella intressena, återgifver thronen folkets tillgifvenhet, och derigenom ställer den under skydd af dessa intressen. Napoleon, till följe af sin krigiska natur, abdikerade i armarne på sitt i tusende slagtningar sönderskjutna garde; Carl X, i följd af sin legitimitetsprincip, gick under med sjelfva principen; men en nation förgås och föråläras aldrig, såsom en arm eller en princip; ju fastare derföre Ludvig Filip stödjer sig på nationen, deste större varaktighet kan hans thron lofva sig. Och hvilka argumenter är det väl man ställer emot dessa fakta? — En Konungs bestämmelse — säger man — är att sjelf regera, och icke att låta regera genom sina ministrar. Glömmer man då beständigt att Napoleon och Carl X förlorat kronan emedan de ensamme ville regera, sedan den ene bringat kamrarne till tystnad, och den andre kört bort dem, då deremot Ludvig XVIII satt på thronen ända till sin död, emedan han valde sina ministrar ur den rådande majoriteten i representationen, och lät leda sig af dem? Han hvilar på Fransysk jord i sina fäders graf i St. Denis, under det Napoleons hviioplats på St. Helena icke en gång betäckes af en grafsten från hans fädernesland, och Carl X:s aska skall blandas med främmande ben i någon obekant stad, långt från den jord, som såg honom födas. FET AN OST TT AT Ane