KALEIDOSKOP HvARDAGSLIFVET I PORTUGAL. Umgängeslifve! i Lissabon är ledsamt, åtminstone inom de högre klasserna. I denna stad finnas inga allmänna promenader, som i Madrid eller Paris; man ser icke der som på Djurgården vid Stockholm ett blandadt hvimmel af alla folkklasser, som muntra sig om Söndagarna; ett slags munkaktig stränghet synes hafva förvisat Portugiserne af hvarje folkklass till det inre af deras hus. Qvinnorna af lägre klassen äro för det mesta vackra, deras ansigtsdrag fina och lifliga, deras kinder färgade med en fin rodnad, deras hud mycket fin och len, oaktadt det heta klimatets inflytelse, och deras ögou — ack! dem glömmer man icke. De hafva i allmänhet små fötter, kanske till en del en följd af deras sittande lefnadssätt, och små täcka händer. Hvad de företaga sig inne i husen får en fremling icke så noga veta, emedan han endas! i större samqväm kan råka dem; men så mycket känner berättaren häraf, att de iallmänhe! äro något lata, och att deras älskvärdaet och glädiighet icke ålföljes af särdeles själsstyrka. — Männerne hafva skarpt markerade, men icke vackra anletsdrag; stora mörkröda näsor äro icke sällsynta bland dem, hvaremot man aldrig får se några med stora istermagar, såsom här i Norden, Karlarne af den lägre klassen öfverträffa i allmänhet de högre klasserna i ett manligt utseende och en viss värdighet. Adein är för det mesta utan grundsatser och dygd, och de flesta personer af detta sånd föra ett högst omoraliskt lefnadssätt: deras högfärd och fördomar på ena, samt låghet och kryperi å den andra sidan hafva så nedsatt dem, att det till och med för en förträflig regering torde blifva svårt att lyfta dem ur detta tillstånd. Änskönt mycket fattige, så draga de sig dock fram med Jån, hofembeten, pensioner och spel; hålla många tje