vöro allas ögon anlitade för att söka — antiqvitetler. Men som hvar och en vurmar i sin sak, så kan man ock veta att förf., som älskar Zoologiens studium, var uppmärksam, för alt finna reliker efter någon lefvande varelse från forstiden. Det dröjde icke heller länge, innan fört. bland det, som alla andra försakade, gjorde en märkelig upptäckt och sil det var — en råtta, dock icke med huil och hår, utan blott skelettet, Tror man dock icke att detta var en antiqvitet? visserligen. Hvar och en vet, att många kyrkor, och ännu mer Lunds rika Domkyrka, äro mycket besvärade af råltor. Men denna, hvarom nu är fråga, äricke af det nu lefvande slägtet kyrkoråttor (i förf:s system Rattus Raptator) utan den tillhör efter all anledning ett utdödt slägte (klosterråttan) och har troligen lefvat på 13 å 1400 talet. Deita råttskelett är således ganska säkert det enda, som finns i Sverige från så lång tid tillbaka, och visar en märkelig olikhet i storleken med Lianes Mus Raltus. En utförligare afbandling i detta ämne skulle icke uteblifva, om författaren vore magister, helst förf. då i stöd af privilegierne hvarken behöfde bestå tryckningskostnaden eller disputationskalaset. Det bör nog en fattig student göra, ty det bör kosta något nu för tiden att blifva lärd. Studenter böra väl icke få respondera för intet ej heller, isynnerhet då de få den äran att respondera för det, som de icke förstå, utan snarare betala mer dertill åt den, som vill skrifva argumenterne. Klosterråttan kan af fornälskare ex turioso få beses meilan 11 — 12 alla de dagar, på hvilka solen skiner, då anmälan sker hos O, P. Q. (Skånska Korrespondenten) to me a