vöro allas ögon anlitade för att söka — anti-
qvitetler. Men som hvar och en vurmar i sin
sak, så kan man ock veta att förf., som älskar
Zoologiens studium, var uppmärksam, för alt
finna reliker efter någon lefvande varelse från
forstiden. Det dröjde icke heller länge, innan
fört. bland det, som alla andra försakade, gjorde
en märkelig upptäckt och sil det var — en
råtta, dock icke med huil och hår, utan blott
skelettet, Tror man dock icke att detta var
en antiqvitet? visserligen. Hvar och en vet,
att många kyrkor, och ännu mer Lunds rika
Domkyrka, äro mycket besvärade af råltor.
Men denna, hvarom nu är fråga, äricke af det
nu lefvande slägtet kyrkoråttor (i förf:s system
Rattus Raptator) utan den tillhör efter all an-
ledning ett utdödt slägte (klosterråttan) och har
troligen lefvat på 13 å 1400 talet. Deita rått-
skelett är således ganska säkert det enda, som
finns i Sverige från så lång tid tillbaka, och
visar en märkelig olikhet i storleken med Lia-
nes Mus Raltus. En utförligare afbandling i
detta ämne skulle icke uteblifva, om författa-
ren vore magister, helst förf. då i stöd af pri-
vilegierne hvarken behöfde bestå trycknings-
kostnaden eller disputationskalaset. Det bör
nog en fattig student göra, ty det bör kosta
något nu för tiden att blifva lärd. Studenter
böra väl icke få respondera för intet ej heller,
isynnerhet då de få den äran att respondera
för det, som de icke förstå, utan snarare be-
tala mer dertill åt den, som vill skrifva argu-
menterne.
Klosterråttan kan af fornälskare ex turioso
få beses meilan 11 — 12 alla de dagar, på
hvilka solen skiner, då anmälan sker hos O, P. Q.
(Skånska Korrespondenten)
to - me a