han för sig förmonligast finner, i enlighet med dess mer eller mindre bördiga natur. Hos oss är det mor än sällsynt, att fivna det en bonde, som upptagit någon del af sin äng eiler hage någor sin åler igenlägger den till äng, än minde till betesmark. Han vågar det ej af fruktan att icke erhålla tillväckhat säd för grundskatternas betalande, han vågar icke en gång förändra säidesslagen, utan sår korn på en jord som vore vida tjenligare till andra sädesslag, gras eller rotväxter, och nöjer sig med högst å:te a O:te kornet, chura den dertill tjenligare jorden, t.ex. 1 Wacksala socken i Upland, vanligen gifver 20:de kornet deraf efter utsädet. Uti vårt närvarande upplysta tidehvarf och under styrelsen af en Monark, som så högt ömmar för sina undersåtares väl, motser en och hvar, med slad tillförsigt, den tidpunkt, då landtbruokets fjettrar blifva lossade och en älskad konang befriad från de sorgligt obehasliga bekymmer om afhjelpande af dess idhares nöd och elände. Öva d. 26 April 1933. I. G. Sturnegk,