han för sig förmonligast finner, i enlighet med
dess mer eller mindre bördiga natur. Hos oss
är det mor än sällsynt, att fivna det en bonde,
som upptagit någon del af sin äng eiler hage
någor sin åler igenlägger den till äng, än min-
de till betesmark. Han vågar det ej af fruk-
tan att icke erhålla tillväckhat säd för grund-
skatternas betalande, han vågar icke en gång
förändra säidesslagen, utan sår korn på en jord
som vore vida tjenligare till andra sädesslag,
gras eller rotväxter, och nöjer sig med högst
å:te a O:te kornet, chura den dertill tjenligare
jorden, t.ex. 1 Wacksala socken i Upland, van-
ligen gifver 20:de kornet deraf efter utsädet.
Uti vårt närvarande upplysta tidehvarf och
under styrelsen af en Monark, som så högt
ömmar för sina undersåtares väl, motser en
och hvar, med slad tillförsigt, den tidpunkt,
då landtbruokets fjettrar blifva lossade och en
älskad konang befriad från de sorgligt obe-
hasliga bekymmer om afhjelpande af dess id-
hares nöd och elände. Öva d. 26 April 1933.
I. G. Sturnegk,