tal till 185.006 mankön och 120,625 qvinnkön;
tillsammans 305,631i. Uuvgefär hälften af den-
na befolkning består af domestiker och bönder,
hvaraf mer än tre fjerdedelar äro lifegne. Om
man tillägger antalet af borgare och tjenstmän,
såväl af militär- som civilstaten, visar det sig,
att endast sjettedelen af befolkningen utg öres
af den egentligen såkallade adeln och de högre
samhällsklasserna. De civila embetsmännens
klass, hvilkas antal förblifvit stationärt, förhål-
ler sig till den öfriga befolkningen såsom 2 till
61, och handtverkarne såsom 20 till 71. Hälf-
ten af innevånarne hafva inga andra medel till
uppehälle än mekaniskt arbete. En naturlig
följd deraf äro ovanligt låga arbetslöner. De
lifegnes antal står icke 1 något förhållande till
behofvet af tjenustefolk. Öfverhufvud taget, tor-
de man på hvarje adelsman få beräkna två Lf-
egne, antingen i tjenst eller permitterade; men
om man undantager åtminstone två tredjedelar
af embetsmännen, som icke hafva råd hålla sig
domestiker, och vidare af den återstående tred-
jedelen hälften som hafva tjenstefolk af de
fria klasserna, kan man med säkerhet antaga,
att hvarje adelsman har tolf lifegne af båda
kören till sin tjenst.