nyligen passerade händelserna i Portugal, införa
vi här nedan några refle xioner, hemtade ur Der
Eremit, hvilken utgifves i Sachsen, ett land,
hvarest censuren är införd:
Den 24 Juli sjönk Miguel från sin usur-
erade thron. Detta är en händelse, som må-
ste uppfylla hvarje ädelt bröst med glädje. Hvad
vi läsa om krönta missfosters ogerningar och
hvilket, i anseende till öfvermåttet af låghet
och grymhet nästan syntes fabelagtigt, skulle
då inför den förvånade samtidens ögon, i nit-
tonde århundrade framträda såsom sanning och
verklighet. Man skulle se, buru den personi-
fierade föragtligheten visade sig beklädd med
samhällets högst a värdighet, som endast borde
kringstråla dygden och förtjevsten; Man skul-
le bli öfvertvgad huru det var möjligt att en
Commodus kunde vara till, och en Caligula
regera, och denna sorgeliga öfvertygelse har
mensklighetea erhållit genom Don Miguel. Lis-
sabons fänselsen hafva öppnats denna dag. De
lefvande begrafna hafva denna dag uppstigi!
ur sina grifter och åter skådat solens vänliga
ljus, åter andats lifvets och frihetens luft; ty
på denna dag slutade en yvyarelses magt, om
hvilken man icke eus med visshet känner ep
enda god gerning, eller som vid något tillfälle
ådagalagdt något personligt mod, och hvilken
sålunda intager sin plats bland de menrnisko-
slägtets vidunder, som fordom vanhedrade det
föråldrade Roms kejsaretron, ja, som icke en
gång var sjelfständig 1 sina afskyvärdheter, utan,
vid allt sitt förfarande som regent, endast var
det smutsiga verktyget för ett frugtansvärdt
parti, hvi Iket behöfde honom för att utföra
sina planer. En sådan dag är af obestridlig
vigt. Det i mången dyster stund förtviflande
sinnet uppreser sig ånyo när det åter en gång
finner Nemesis tillvaro. Förtroendet vaknar
åter, jemte hoppet om den goda sakens slutli-
ga seger, om ock det ondas åskmoln lägrade
sig än så tungt kring horizonten: Det ges lik-
väl en ljusstrimma i den smärtans natt, som
så ofta omhöljer menniskovännens själ, det är
en stråle ofvanifrån, som visar, att äfven ond-
skan slutligen en gång hinner sitt mål. .
Icke Portugal ensamt har skäl att glädja sig;
Europa äfven kan göra det, ty en mennisko-
naturens skamfläck nedsjönk då från sin med
våld och list uppnådda höjd, och det parti,
som 1 odjuret såg sin stödje punkt, erhöll med
honom ett slag, hvarifrån det icke mer skall
bämta sig. Den 24 Juli är en segerdag för
menskligheten.
BETALT ITA
a