Tidningen Svenska Minerva för i Tisdags
har uppstämt ett ganska klagligt doloroso
på de politiska verldshändelsernas thema. En bit-
ter erfarenhet, alltsedan Julirevolutionen i Frank-
rike, har ändtligen kommit det högvisa fruntim-
ret alt erkänna såsom en besynnerlig egenskap
hos verldshändelserna, att beständigt tillintetgö-
ra de beräkningar, som menniskorna anställa ,
och hon klagar öfver ödets ironi, som tye-
kes finna ett behag uti att oupphörligt gäcka
de mognaste erfarenheter och det bästa förstånd,
— följaktligen äfven en Minervas, sjelfva för-
slåndets representant, hvars namn vår Svenska
medarbetare 1 vingården blygsamt antagit.
Det är icke svårt att gissa hvad som utgör
hufvudföremålet för denna klagan, nemligen
svårigheten att i vår tid kunna bi behålla fred
och stabilitet? — eller med andra ord, att
väfva den reformerande andan hos tidehvar f-
vet, hvilken, just genom allt för envisa bemö-
danden att hålla den tillbaka, stundom anta-
ger ett revolutionärt utseende. Minerva börjar
äntligen finna, att det ser ut, som hade uppen-
barelser na af f denna anda, hvilka hon dock endast
bevämner små tillfälligheter, egenskapen af
den Lernäiska Hydrans många hufvuden, hvil-
ka lika fort uppväxa å nyo som de afhuggas,
och som skulle konsten ännu icke vara upp-
funnen att så bränna såren, att återväxten
derigenom förhindras; hvilket visar sig sed-
nast deraf att, medan man på konferensen
7i London, I tysthet förnyar bränningsförsöken
med Belgien, har ett nytt bufvud uppväxt i
Portugal, ett annat i Schweitz, och tecken
till flere andra visa sig härst ädes.
Man kan i öfrigt icke uttrycka sig humanare,
än Svenska Minerva gjort om de sista händel-
serna i Portugal, då bon i fortsättningen af
samma artikel, t. ex. omtalar, att Lissabon
blifvit intacet af utsläppta arrestanter , med
hvilket natnnr Minerva hedrar de olyckliga oll-
ren för Den Miguels kannibaliska despotism;
samt vidare, purusom frågan om är, antingen
Don Pedros hkonstit kommer att revolu-
tionera Portugal, er anten och det öfriga
Europa skola blifva tillfvedsstältda.
Man kan Atminslone icke neka, det Miner-
vas politiska terminologi sär i full konseqvens
med hennes anda. För ott lemna en Ken jein-
förelse, buru mar på andra håll bedömer de
oo
uld!
ell
Ciuer 3
Sn
e