ra TOLiladilu BaluUud, UU SaIltUucoS Yal UYIDSST, Fe
hvilkendera sidan vinsten skulle uppkomma;
hvarföre han ansåg Stads-vice-Fiskalen Thave-
nius sakna skäl att emot honom yrka tjenstens
förlust, då mäklareordningen af den 6 Juni
1720, som med detta slags ansvar äfven före-
par straff för öfverträdelsen af ed, derigenom
tydligen ådagalägger , att endast uppsålliga
förseelser åsyftas. Ett förhastande och miss-
tag vore möjligt för tjenstemannen likasom
alla andra menniskor, men då uppsåtet
icke varit oredligt eller följderna skadliga
för någon, torde saken förtjena att mildare
bedömas, än åklagaren gjort, helst ingen
blifvit lidande derpå, då Bahrman både af he-
der och pligt funnit sig förbunden att ersätta
Masreliez för den förut nämnda prisskillnaden.
Detta allt ansåg Hr Bahrman böra öfvervägas,
i förening med författningens ofullständighet i
afseende på slutsedlars uprättande, samt svå-
righeten för Mäklaren, att personligen besöka
alla kontrahenter; som icke alltid vilja hafva
omaket att infinna sig på hans kontor.
Efter det åklagarn häruppå afgifvit sitt slut-
påstående, som till berättelsens förkortande tor-
de kunna förbigås, afgaf Magistraten sitt ut--
slag, som i hufvudsaken var af följande inne-
håll: Ko
— — — Hvad åter sjelfva hufvudsaken
beträffar, så inhämtas af handlingarna, att Stads-
mäklaren Bahrman vid nu åtalade varuslut för-
hållit sig felaktigt: 1:0 deruti, att han i den
utfärdade slutsedeln icke utsatt tiden, då den
vara, hvilken deri omförmäles, skulle lefvereras,
hvilken bestämrhelse utgör ett oeftergifligt vil-
kor för ett behörigt och laga kraft ezande varu-
slut, helst kontrahenterne i annat fall sakna ett
förbindande rättesnöre för aftalets fullgörande;
och 2:0 deruti, att han hvarken före slutsedelns ex-
pedierande, eller vid tillställandet, sjelf talat med
någondera af kontrahenterne, utan låtit allt an-
komma på sin kontorsbetjent Hofvings uppgil-
ter, hvilket förhållande är så vårdslöst och fel-
aktigt, att han, Bahrman, icke bör undgå an-
svar derföre, hvaremot ersättning för orsakad
förlust numera icke är i fråga, sedan upplyst
blifvit, att Bahrman densamma redan utgifvit;
dock som uti Kongl. Mäklareordningen af den
6 Juli 1720 ej innefattas någon bestämd grund
för omdömet, med hvilket ansvar dylika förse-
elser böra beläggas, och då Bahrmans öfriga
underlåtenhet härledt sig derifrån, att han lä-
tit kontorsbetjenten Hofving, ehuru obehörig,
med mäklande sig befatta, hvilken persons up-
gifter grundlagt den sedermera vidtagna åtgär-
den af Bahrman, samt denne sistnämnde följ-
aktligen befrämjat en genom t mom. af Mäk-
lareordningen förbjuden brottslighet, finner Ma-
gistraten, med anledning af E1 Kap. 3 f Miss-
gerningsbalken, jemförd med nyssberörde mom.
af Mäklareordningen, Bahbrman, då uppmärk-
samhet tillika fästes på den stora vårdslöshet,
som han vid nu åtalade varuslut ådagalagt,
böra umgälla dessa förseelser med de för mäk-
lande af obehörig person stadgade böter för-
dubblade, eller Tvåhundrade Daler Silfvermynt,
med 66 Rdr 32sk. Banko. Den härmed miss-
nöjde c.
