veribandteringens nyttiga och kraftiga infly-
ande på åketbruket förfalla. —
Att åkerbruket genom denna hbandtering
varken blifvit utsuget eller vanvårdadt, be-
vises ytterligare af den utmärkte af Insända-
en sjelf åberopade författaren; — hans ord
yda så här: Ett stort binder för Sveriges
välstånd är häfvet, sedan nationen hunnit till
len punkt, att tillräckligt spanmål för dess
get behof inom landet produceras; detär först
under det sednast förflutna decennium, som
letta lyckliga förhållande inträffat (Se Sta-
istik öfver Sverige pag. 92). Och gör sedan
;n promenad, medan Insändaren är i gång, till
Wermland, och betrakta der med mera upp-.
värksamhet, till hvilken förvånande höjd äker-
oruket stigit inom ett 20-tal af år; men glöm.
;j hufvudsaken, att derjemte göra sig under-
rätta; derom, att denna provins är en ibland
dem , som tillverkar bränvin med största an-
al af pannor, — med icke mindre än 12,571
t. taxerade pannor, så förmodar jag att denna
lel af hufvadfrågan skall vara afgjord! —
Husbehofs-bränningen, eller på sätt tillverk-
ningen sker hos den simplare landtmannen,
ir relativt till den större rörelsen, natuiligt-
vis mindre lönande; men idkas ändock med
stor fördel för honom, i det afseende, att han
derigenom kan förädla de varor som icke
kunna afhsättas och som ej tåla att länge foör-
varas t. ex. mindre god och vigtig eller, som
sfta händer, illa bergad och grodd säd, po
äter och annan frukt; — men å ep annan
ida betraktad, kan deremot icke nekas, att
len i så måtto kan vara skadlig, som den gif-
ver den objelpligt förfallne fyllhunden ett lät-
tare tillfälle att tillfredställa sitt begär efter
bränvin; mähända, ehuru jag icke kan wvitsor-
da sanningen devaf, att sådane exempel möj-
ligen älven finnas, som Insandaren anför, ati
vemligen hela byalag gå tillsamman, i och
ur stuga, och på en gång förtära klarningen
så fort den afrunnit; de höra likväl lyck-
ligtvis till undantagen, och blifva efter mitt
begrepp inga skäl till busbehofsbränningens
indragning, helst fyllerilasten dermed icke at-
hjelpes. Följden blefve i stället den. at
borden utbylte sina råsmoen vid nä maste
bränvinsfabrik, för hvilka han erhöll ett min
dre qvantum bränvin, än han fått genom
egen tillverkning, och lea derjemte förlu ten
af foderämnet för kieaturen, hvarigenom ha:
försänktes uti ett större tvång och beroende
än han redan är; och söp i förargelsen öfver
ett sådant våld, troligen mer än förut — ty
våld retar fredligt sinne! —
Att vidare utbreda sig öfver briränvinets
nytta eller skada, och sättet att förekomma
fylleriet och det sammas olyckliga följder,
bör icke till den framställda frågan Detta
ir ett serskildt ämne, som i skrifter och dag-
blad låvgt för detta blifvit tillräckligt af-
handladt och från alla sidor skärskådadt; hvad
härmed icke utrattats till det ondas fullkom-
ga utrotande, hoppas man med så mycket
mera skäl skall ersättas af nykterhets-sällska-
perne i allmänhet och denva ortens nykter-
——A
) Med t. ex. hästgödsel och granris, — Kan-
clae erhålleec on sva bäslana ASXdaosl 443 Ida omm