FÖRSVAR FÖR BRÄNVINSBRÄNNINGEN
emot dess fiende i dftonbladets Sup-
plement för den 13 Juli.
Une denna rubrik har Red. fått sig till-
sänd, med anhållan om dess meddelande i tryck,
nedanstående artikel, i anledning af den of-
vannämnde uppsatsen, hvars Författare som
Läsaren täcktes erinra sig, sökte ådagalägga
bränvinsbränningens öfverflödighet för jord-
bruket. Frågan är kanske det vigtigaste ämne,
som förekommer vid nästa Riksdag, Det kan
således icke skada att den blir betraktad på
alla sidor, och då försvaret onekligen förrå-
der talang hos författaren, ha vi, oaktadt i
några delar tänkande olika med honom, icke
velat neka vår medverkan till detta ändamål,
hvarföre vi äfven till dessa båda artiklar ut-
sett vårt neutrala gebit, Supplementerna.
Till Redaktionen af Tidningen Aftonbladet
i Stockholm.
Då Tit. låtit uti Supplementen 38 och 39
inflyta en Afhandling öfver den framställda
frågan:
Är bränvinsbränningen att anse såsom ovill-:
korligt nödvändig för Svenska jordbrukets
bestånd och förkofran?
Anhålles att ett rum i samma blad äfven
måtte lemnas åt följande gensvar:
Det kan icke nekas, att Ins:s Alhandling är
snillvik; den upptager i sanning så många och
mångfalldiga lokutioner, som det är möjligt
att inrymma på nära 8 långa tidningsspalter;
och den har dessutom den stora förtjensten, i
likhet med, flera andra moderna artiklar i
samma ämne och med sammz anda redigerade,
att den, likt och olikt, utan försyn anfaller
icke allenast sjelfva bränuerihandteringen utan
ock dess idkare, som ägde de hvarken uxskil-
ning, upplysning eller fosterlandskärlek. —
Motiverna härtill må vara hvilka som helst;
så synes mig Ins. med allt för flyktig blick
romenerat öfver ortens åkrar, ängar, mossar
och kärr, och sedan vid något sjukligt sinnes-
tillstånd nedskrifvit denna afhandling, ty sam-
manhanget är verkligen dåligt, — en naturlig
följd, då man samlar andras tankar, för att
deraf, inspeckade med egna ideer, vilja göra
något helt; — men värre är, den hvarken ut-
reder eller besvarar sjelfva frågan, långt min-
dre med giltiga skäl, på den såkallade fak-
tiska vägen, bevisar bränvinsbränningens men-
liga inverkan på åkerbruket; — hvilket ju
skulle bevisas.
Frågan är af för mycken vigt att lättsinnigt
behandlas.
Att skärskåda en sak blott på dess skugg-
sida, är att vara ensidig, hvilket icke gerna
kan hända den lugnare och mera sansade for-
skaren! — Låtom oss derföre helt opartiskt
försöka att uppleta, om den ej äfven har en
ljusare och god sida! — Förskottsvis får jag
dock förklara, att jag är blott och bart en
åkerbrukare och bränvinsbrännare , fast i
temligen stor skala men visst icke någon
författare eller skriftställare , hvarföre till-
äfventyrs blifvande fel i skrifarten benäget
torde ursäktas. — Jag griper alltså verket dri-