Än nya Vverldsmedborgaren, barnet, möjligen skulle
kuena komma att sakna allt understöd?
att ransakning efter tjufgods må få anställas
hvarest och af hycm som helst, utan iakttagande af.
den i lagen stadgade ordning.? Sådant medgifves
vara ett destomera otillbörligt beslut, som derigenom
en oförljent skugga kastas på oskyldiga medborgare,
bemfriden störes, och tillfälle beredes alt, ansvars-
löst, utöfva hämd, illvilja och kittslighet. — Men
också utom detta finnas alla öfriga här omvämde
skärpta Sockenstämmobeslut vara fattade på god
grund, äfvensom i en förträfflig medborgerlig anda,
hvaröfver man har skäl att glädjas.
Medgifver 1817 års Kongl, Förordning att öfver-
enskommelser måga på Sockenstämmor träffas till
befordran af allmän ordning och sedlighet inom för-
samlingarnpa, så bar Styrelsen äfvenväl velat åt
församlingarna sjelfva öfverlemna bestämmandet af
med!en till dessa ändamåls vinnande; och i samma
stund dessa medel, genom allmän öfvertygelse blif-
vit bestämde, hafva de upphört att innefatta något
våld hvyarken mot i öfrigt gällande lagar eller mot
person, såsom tillkomne endast med Kommunernas
eller Socknemännens frivilliga bifall, efter derom gjord
proposition och öfverläggning, och hvarvid en hvar ägt
gifva sin enskilta tanka och önskan tillkänna. Så-
lueda kunna dessa bestämmanden ej öfverklagas,
men väl på annan allmän Sockenstämma förändras,
i den mon de upphört att vara lämplige till förändrade
tider och förhållanden. Utom dess blifva lofiiga öf-
verenskommelser eller bestämmanden, enskilte perso-
ner emellan — eller emellan flere, — dem cmellan
Lag, som ingen autoritet kan förbjuda. Glömskan af
sålunda gällande, skärpte celler oskärpte, Lagbestämmel-
ser, beror i öfrigt på kommunens orduivgs- och styres
män; men måste den nödvändigt supponeras, har den åt-
minstone det för sig, alt dessa Lagar, såsom skärpte,
ireligen behöft mera sällan tillämpas.
Utkomst, sedlighet och ordning vinnas inom de
församlingar, hvarest dylika åtgärder blifva vidtagne,
ech bvarje samhälle, som för slika goda och lofvärda
ärdamål inombsig, sjelfvilligt skärper Lagens bud,
skall ofelbart lätta den allmännare styrelsens till-
räckligt tunga börda och ansvar, utan att, som Lands-
höfdingen i Elfsborgs Län befruktar, genom ingrepp
i den allmänna polisen och kyrkodisciplinen, rubba
ordningen i det hela, Af denna fruktav kan emed-
Jertid slutas till det öde, som skulle vänta proposi-
tionen om municipalstyrelsers införande i vårt fa-
dernesiand.
I det fall sockenstämmobeslut, af den beskaffen-
het bär anförda exempel förete, skulle kunva lagli-
gen beifras, borde ej heller Konungens Befallnings-
hafvaodes eller konsistoriernes fastställelse derå be-
gäras, emedan en sådan fastställelse då vore, 1 första
rummet uwiderkastad lagligt åtal; äfvensom den skärp-
ta Lagen, sålunda fastställd, då först skulle kunna
inverka på flere kommuner eller socknar, än endast
åen, hvarest beslutet blifvit fattadt.
Slutligen må det förlåtas, buvu verkligen löjligt
det förefaller, att neml. vilja till Kongl. Maj:t, i
samråd med Riksens Ständer bänskjuta fastställandet
af hvad på en sockenstämma kunnat föreslås; ty dels
har Hans Maj:t Konungen och Riksens Stånder att
sig med en mängd mera vidtomfattande ämnen be-
fatta, och dels vill det synas som skulle kommuner-
na och församlingarna få stuudom vänta allt för län-
ge, om sockenstämmobesluten först vid ett riksmöte
Så - -. .
kunde vinna sanktion.
PE
Landtmar.