nn nn Rn nn rn RA
ronevs betjening, som kunnåt fått uppdrag att
tukta den aflidne munkens öfvermod,
Han utförde deana plan med mycken skick-
lighet och återvände till klostret utan att ha
väckt någon, Men den hämnande oto, som
vakar i brottslingarnes hjertan, hade bemäk-
tigat sig Morvel och stört havs sömn; och
under det han hvilade på sitt läger, nörde
han tydligt det buller Roland förorsakade,
när han nedlade liket framför trappån. I för-
modan att det vore munkarne, som sökte mör-
darere, skyndade han att uppväcka Sygt:yg,
som sof tungt, samt befallde honom oförmärkt
smyga sig långs efter slottets och klostrets bygg-
nader och lyssna vid fönster, dörrar och an-
dra öppningar, för att utforska om den döde
blifvit upptäckt vid foten af altaret.
Den trogne tjenaren beredde sig att skynd-
samt och oförskräckt uträtta detta uppdrag;
men återkom. snart, blek som döden, med
vild uppsyn och dairande lemmar. Som han
stod länge, utan att kunna framföra ett ord,
förmodade Morvel att han sett alla klostrets
munkar rusa ut från sina celler till altare!
för att med alla vanliga formaliteter bannlysa
brodren Swithins mördare. Men Sygtryg lät
honom förstå, att han icke sett annat än den
dödes vålnad som gick igen och låg på knä
framför slottstrappan. i
I detta okunniga tidehvarf troddes verldens
asynliga invånare oftare ha visat sig: för de död-
liges ögon än 1 sednare tider, och att på de-
ras sinnen ha utöfval cn stur uch försSkrack-
lig makt. Morvel, som mången gång under
fäderneslandets baner stridt mot mera kropps-
liga väsenden, gick utan. fruktan ut på trap-
pan, åtföljd af sin darrande tjenare, hvilken
har förebrådde dess rädsla. Men då ban tyd-
ligt såg den strypta presten ligga framför sig
med stirrande ögon och vidöppen mun, intogs
ban af bestörtning och grubblade öfver följ-
derna af dess återkomst till jorden, huru han
i detta fall kunnat komma öfver klostermu-
ren, samt orsaken, hvarföre han återvände
till ett ställe, som för bonom varit så olyck-
ligt. Då han emedlerted fann honom stel och
kall, sade han tilb sin tjenare: hvilken -den
makt än må vara, som öfverlemnat den olyck -
lige i våra händer, så måste vi för hvad pris
som hälst göra oss af med honom. Du kän-
ver Percys häst, den vilda hästen som jag tog
i slaget vid Standard; han står stilla i stallet;
om du kan binda munkev väl fast på , den
vilda hästen, så skall han innan kort vara i
Northumberland, Det: är nog att släppa lös
hingsten; ingen skall våga taga fast honom,
Påkläd den döde munken en fullständig rust-
nivg, på det att om någon får se honom så
utrustad, han, må taga honom för en tapper
riddare, hvilken begifver sig till det torner-
spel, som i dag skall hållas. på slottet Turn-
berry.? .
Hästen var spart sådtad , och munken ikläd-
des ep! pantsärskjorta, en lans fästades vid
stigbygeln och handen: och kroppen fastgjor-
des mycket väl i sadeln. Porten öppnades,
vindbryggan nedfälldes och hingsten rusade i
fullt galopp framåt vägen.