i denna förisade natur, och min stämma gjor-
de på mig sjelf ett högst eget intryck. Jag
började att känna en hemsk bäfvan.
Vid pass kl, två. ljusnade det mot öster
Med de första solstrålarne började modet åter-
komma. Solen gick upp och kämpade mec
molnen, som betäckte Mont-Blanc; jag hoppa-
des alt hon skulle förskingra dem, men emo!
kl. fyra blefvo de ännu tjockare, solen förlo-
rade sin kraft och jag insåg, att det skulle
blifva mig omöjligt komma längre den dagen
Men för att icke helt och hållet hafva gåt!
förgäfves, företog jag mig att undersöka trak-
ten; jag tillbragte hela dagen med att vandra
omkring på glaciererna och uppsöka de bästa
vägarne, Då aftonen och dimman återkommo,
steg jag åter ned till. Bec-å-IOiseau, der nat-
ten fann mig. Jag tillbragte denna bättre än
den föregående, emedan jag icke behöfde lig-
ga på isen och kunde få sofva litet. Stelnad
af köld uppvaknade jag, och så snart dagen
bröt in, gaf jag mig åter på väg till dalen.
Först i byn La Cöte upptinade mina kläder.
Jag hade icke gått hundrade steg från de
sista husen i byn, då jag mötte Francois Pac-
card, Joseph Carier och Jean Michel Tour-
nier; de hade sina -stafvar, sina renslar och
reskläder. Jag frågade dem, hvart de ämna-
de sig, och de sade att de skulle gå för att
se efter några killingar, som bönderne gifvit
dem att uppföda. Som dessa små djur knapt
kosta fyratio sous stycket, så misstänkte jag
att de icke sade sant, och kanhända ville för-
söka hvad som icke hade lyckats mig, isyn-
nerhet som Hr Saussure hade lofvat en belö-
ning åt den, som först skulle bestiga Mont-
Blancs spets. En och annan fråga Paccard
gjorde mig om något ställe på Bec å lOiseau,
der man kunde ligga öfver natten, bekräf-
tade min misstanka. Jag svarade att allt var
fullt af snö, och att jag ansåg omöjligt hvila
öfver der; jag såg, huru de vinkade åt hvar-
andra, men låddes om. intet. Sedan de råd-
gjort med hvarandra en stund, föreslogo de
mig ändtligen att göra dem sällskap upp till
bergspetsen; det var jag strax med om, men
jag hade lofvat min hustru att komma hem
och ville hålla ord, Strax ilade jag hem, för
att be henne icke vara orolig, bytte om strum-
por och stöflar samt tog litet matsäck med
mig. Klockan elfva på aftonen bröt jag åter
upp utan att hafva sofvit en blund, och kl...
ett träffade jag på Bec å FÖiseau mina kam-
rater, fyra timmars väg nedanför det ställe,
der jag natten förut hade hvilat.. De sofvo
som murmeldjur; jag väckte dem, på ögon-
blicket vero de på benen. och vi satte oss alla
i marsch. Den dagen gingo vi öfver :Tacon-
nay-glacieren, stego upp ändä till Grands-Mu-
lets der jag hade tillbragt en så svår natt, se-
lan togo vi af till höger och kommo ungefär
el. 3 upp till Dom du Gouter. Redan nedan-
för Grands-Mulets hade en af oss, Paccard,
tröttnat och lagt sig att hvila på en af kam-
raternas rockar.
Då vi uppnådde spetsen af Dömen, sågo vi
rågot svart trefva omkring på Aiguille du
YAntap utan mit ev lunda unvnsthilla am dat