i detta rum bodde fordom den sista Stuart, !
den siste, som beträdde sina faders jord, här
bodde han, då han, olycklig och öfvergifven
flydde för sina segraude fiender. — Olycklige
Carl Eduard? ropade gubben, döljande sina tårar,
men likväl lyckligare än jag här, ty du var lik-
väl på dina fäders jord — Än ni! ropade:
Skotten, hvilken det på en gång for som en
biikt gerem själen, Ni är då Car! KX? Icke sant,
Ni är det? — Jag är det. — Ack så tig då
in i detta rum ! sade laedtmanonen, i det ban
föll på sina knän, här är nyckeln till detta
rum, som blifvit helgadt genom olyckan och
som ingen fot beträdt sedan den sista Stuart.
Min faders avrde blickar välsignande ned på
mig! — och Carl X betrödde det tysta, på 36
år aldrig öppvade rummet, och tillbragte, be-
tagen af djup rörelse, en lång och sömnlös natt
i sar ma säng, som sista gången tjeut den olyck-
hge Stuart till Lvilostad på bans fäders jord.
(Der Karlistiska tidningen har glömt att om-
tala , huru ett rum iett bofälligt bus sett ut,
som på 86 år ej varit bebodt, eller ers öpp-
nadt, och huru det bekomroit den förnäma gä-
sten alt der tillbrirga natten).
rear fö gg fees mc ser REN RR ERAN ISS CR TAR SA FR DR NE RR SÖ nn