en uppmärksamhet hvarmed - alimanheten
och pressen lmttils företrädesvis följt utveck-
lingen af maktpåliggande samhällsfrågor inom de ;
Engelska ech Fransyska representantkamrarne,
synes allt mer och mer tagas 1 anspråk äfven
af åtskilliga representanter i de Tyska kon-
sthutionella staterne. Yi skola, då tillfälle och
utrymme sådant medgifva, icke underlåta att
göra våra läsare bekanta med en och annan af
de stämmor, som föra frihetens och den lagliga
ordningebs sak mot den riktning till godtyc-
ke och ingrepp i rättigheter, .som, under
den Höga Förbunds - församlingens auspici-
er, allt mer och mer synes hota det kon-
stiivtioneila lifvet i Tyskland. Vi meddela i
dag det tal ordföranden i andra kamaren i
Baden, deputeraden Mittermaier, nyligen höll
emot, regeringens förslag, att rättighet målte
lemnas henne att upplösa alla politiska före-
ningar, och för framtiden förbjuda dem. Detta
tal synes oss lika utmärkt af lugn frihetskär-
Ick, som moderation; och då det rörer ett ämne
af högsta vigt för civilisationen, nmeml med-
borgares rättighet att förena sina krafter för
ändamål, dem de isolerade icke kunna uppnå,
hafva vi trott detsamma förtient af våra läsa-
res uppmärksamhet. Hr Mittermaier yttrade
sig hufvudsakligen på följande sätt:
Ett olyckligt misstroende, som förskrifver
sig från slutet af förra århundradet, är orsa-
ken till alla sådane lagar, som den nu före-
slagna. Det gifves menniskor, som, blott de se
tvekne personer tala med hvarandra, ängslig!
betrakta dem, emedan de frukta att samtalet
handlar om dem, och innehåller förtal. Det är
det onda samvetet, som gör menniskor så äng-
siiga, och talaren visste icke om man ej ofta
bade skäl förmoda, att regeringar, då de sågo
folk sammänkomma och tala med hvarann,
likaledes trodde att man talade illa om dem,
Den satsen: att bildandet af bvarje förening
berodde af statens bifall, är uppenbarligen en
produkt af den olyeksaliga meningen, att alla
en statsborgares rättigheter äro en skänk af
af staten. Mea här ligger ännu en annan slags
förvexling till grund; staten skyddar visser-
ligen alla sådane medborgerliga rättighe-
ter, som skola ulöfvas i staten; men den gif-
ver dem icke. Vidare ligger till grund för
denna sats en tadelvärd utsträckning af statens
öfveruppsigt, och dess förvexling med ett visst
öfverförmynderskap, som förvandlar staten till
en barnpiga, som beständigt behandlar med-
borgaren. såsom omyndig, ech tror att han allt-
jemnt måste föras i ledband, emeuaan han icke
jeif äger nog kreft och insigt att göra
det rätta — en mening, som egentligen för-
vandlar menniskorna till Kinesiska dockor, hvil-
ka, efter regeriogarnes välbehag, skola sättas i
rörelse genom lagens tråd. Det finnes också
verkligen i en Tysk stat ett utkast till po-
Lislagstiftoing, hvari står att läsa: Den som
dedicerar en bok till regenten, utan att förut
bafva begärt och fått hans tillåtelse dertill, plik-
tar så och så många riksdaler; en deputation som
begifver sig till det furstliga residenset, utan
att förut bafva inhämtat regeringens tillåtelse,
p iktar så och så många riksdaler; hvar och
en som skickar sitt barn till en utländsk upp-
FE RR ufan Väaceringane 41080 Pon