Men allt, som i denna fråga vore nödvändigt, vun-:
nes orå staten finge rättighet att upplösa och för-
bjuda vissa föreningar, och det i lagen skarpt och
noggrant bestämdes, huru de föreuvingar skulle
vara beskaffade, som på detta sätt kunde upp-
lösas; då kände statsbir garen hvad han behöf-
de veta, och kunde icke undskylla sig med
okunnighet.
Det linnes, sade talaren, ett medel, som er-
bjuder det bästa skyddsvärn emot alla i mör-
kret smygande försök att undergräfva ordvin-
gen och förlama statens makt. Detta medel är of-
fentligheten. Ju mera offentligt allt tillgår, ja
mindre den fria utvecklipgen hämmas genom
orättvisa inskränkningar, desto mindre fara är
förhanden. Regeringen finner då det största och
trognaste slöd i folkets oförderfvade sinne, 1 alla
förståndiga medborgares vilja, som hafva lika in-
tresse med henne, och hata och förfölja alla brott-
sliga bemödanden. Offeutlighetens ljus likvar
solen då den förjagar dimmorna3; den skingrar
och gör till intet de sträfvanuden, som endast
blifva betydande och farliga då de smyga ikring
i mörkret.
Debatten, som följde på detta tal, synes haf-
va varit ganska vidlvftuis, och är ännu ej med-
delad till slut i det blad, hvarur vi hämtat fZr
ålitterinaters yttrande; men af en annan tid
ning finna vi, att regeringens proposition gåt!
igenom i kamaren, så att tillvaron af hvarje
förening i Baden för politiska ändamål, ehuru
lofliga och nyttiga de än må vara, numera helt
och hållet beror af regeringens goulycke.