Må vi undandraga dem vårt förtroerde em de
qvarblifva, må vi afhålla oss från alt återvälja
dem om derafskedas. Då stuvden kommer alt
utnämna officerare vid vårt pationalgar de, väl-
jom dertill oafhängiga, sin klass tillgifna och
troget förbundna personer, väljom dem bland
folkets vänner, främmande för statsmakten. På
lika säll låtom oss äfven rösta på skickliga och
samvetsgranna personer i municipalkonseljerne.
Må vi synnerhet värja oss mot Ceatralisationen,
delta despotismens mäktiga verktyg, hvaraf Na-
poleon betjeote sig att ulföra stora ting, men
hvarmed desse åsyfta att utföra blott uselbeter.
Fordrom besparingar i de allmänna utsifterna,
emedan sparsamhet är ett vapen mot den i sin
natur så snåla aristokratien. Förom öppet krig
mot ministrar, som arbeta på att åter beröfva
medborgaredömet besiltningen af allt hyad det-
ta under en femtonårig parlamentarisk kamp,
under de tre dagarnes äfvenså mördande, som
ärorika strid, tillkämpat sig: Låtom oss slut-
ligen alltid fästa ett vaksamt öga på de få in-
divider, som, utgångne ur våra leder, föga
värde i sig sjelfva, likväl, genom det inflytan-
de vi lånat dem, icke sakna styrka; verkliga
desertörer, hvilka, emedan de hafva bänkbil-
jetter, och tro sig äga pergament, icke mer
anse sig som medborgare, fika efter titlar. och
äreställen, göra sig ill ministrarnes medskyl-
dige, och drömma om en restauration till sin
fördel; hvilka helt enkelt inbilla sig, att ett
folk, som förjagat bördsaristokratien nu skall
fördraga penningearistokratien. Detta sista skul-
le i värt öfriga elände ännu vara det särm-
sta; ty dessa på en vrevoölutions skuldror
uppklifne män, måste först låta döpa sig af
den Europeiska aristokratien, och himlen må
veta, hur djupt man dervid skulle låta dem
sänka sin panna. Den gamla aristokratien ha-
de ätminstone den bedröfliga fördelen, att va-
ra förtrogen med den Europeiska aristokratien,
att med denna stå på jemlik fot, med ett ord
alt vara främlingarnes naturliga bundsförvandt.