a hydtetnd - AE Vv MARS 55 .w AEIIVAR IN AR TUUST AL
med edert blodhafva utfört en nationalrevo-
lution; J misstagen eder groftz; J hafven slutli-
gen, som de mera slipade säga, blott utfört en fa-
mMilirevolåtion. I inbillen eder att hafva fört
penvan till ett samhällskontrakt; J misstagen
eder groft; J hafven blott fört notariens penna,
som uppsätter den - mer eller mindre lagliga
akten mellan tvenne -arfvingar, af hvilka den
ene till den andras förmon förklaras satt ur
besittning. Den borgerliga klassens i sauving
oförklarliga dödsdvala synes vilja verkliggöra
det legitimistiska paruets sista förhoppningar.
Detta parti säger: det är ej första gången de
borgerliga klasserna tillkämpat sig högsta mak-
ten; man finner sådant på nästan hvarje sida
af vår historia, men de skola nu, lika litet
som förut, förstå att behålla den. Den upp-
brusande hettan är god för en stormning, men
gör slät tjenst, då frågan är att hålla stånd;
då stormen är förbi, återvänder strömmen lika
hbastigt inom den bädd, öfver hvilken han upp-
svällt. Är det afgjordt, att representativrege-
ringen dör sömuens död, utan att röra sig, att
man utan all ståt, med fagra och honings-
söta ord begrafver den, så är äfven afgjordt,
att den aristokratiska och presterliga an-
dan, att med ett ord de båda inflytelser,
hvilka under hela restaurationen sökte att gö-
ra sig oinskränkt herrskande, äga det skönaste
hopp au änyo se sin lycka uppblomstra. Adels-
män och prester skola då se sig befriade från
den regering, hvilken de hvarken genom Herr
Villdles hyckleri, ej heller genom Hr Polignacs
något brutala öppenhet, kunde öfvervinnaz den
regering, som under 15 år mot dem ställt en
kopparmur, för hvars omstörtning de slutligen
förenade sig, ehuru blott för att i ögonblicket med
krossad hjessa nedstörta för densamma. Deras
sträfvände är efter den absoluta makten, och
det ar tom likgiltigt, hvem som bär namnet för
att innekafva den. Men när man dessutom fin-
ner för sig namnet, mannen, blodsförvandten,
då är för den monarkiska byggnadens fullkomliga
återställandeingenting omöjligt. I nödfall har man
jemkningar, Bwvliga anordningar, palatsmyterier.
Hofvet är ett slutet fält, der aristokraterinia med
skicklighet manöts era. Nationalförsamlingar anstå
dem icke, emedan det ej går bva alt intrigue-
re med en nation, emedan iden talätgerne och
icke börden gifva herrskarerätten, emedan änt-
ligen vi; d. v. s. medborgardömet; äro: den tri-
bur, vid hvars sida står folket,. som: vid vå-
ra tal klappar i bänderkay och vid hotan-
de fara griper till vapeä för oss. Lå-
tom derföre demnma tribun, århundradets re-
gent, hationernas högljudda stämma icke falla,
sieke nedsättas till ett grvoft bländverk: Sam-
manfattom kortligew det hela. Medborgardö-
met -behöfver: alldeles icke återförnya Julida-
garne; vi äro, Gud vare lofvad! ännu icke
bragta derhän; men det kar aldrig feg vara
:på sin vakt. Må det taga efterdöme af En-
-gelska Uvderhustt, som genom sin blotta fast-
ket ådagalade så mycken kraft, då det tvenne
sånger dref tillbaka Tories, i det ögonblick
dess sökte ätt åter bemäktiga sig statsrodret.
Endest litet mindre sorglöshet, och våra To-
ries, af äldre och nyare datum, skola träda
tillbaka. Våra deputerade bafva, af brist på I
tt ar PP As -
