stor nog att rymma hvarje djur jag ville dissekera. Denna utväg syntes mig den bästa att bibehålla vilda djur lefvande till följande dagen, då det var för sent att anställa mina anatomiska undersökningar; ty emedan säcken gaf efter för alla rörelser, funno de intet motstånd och kunde således icke få hål på honom. Han blef nemligen icke fastbunden, och rörde sig derföre åt alla håll med det inneslutna djuret. : , Sedan vi hade tillsnört ormens gap så hårdt, alt han icke kunde öppna det, stoppade vi honom i säcker och lemnade honom till följande dagen åt sitt öde, Jag skulle ljuga om jag sade att jag sof lugnt. Min hängmatta var en våning öfver der ormen hade sitt logis, men golfvet var så bristfälligt, att på många ställen hela tiljor fattades. Culacanara var högst orolig och gjorde ett så förfärligt oväsen, att, om sjelfva 7Iedusa varit min sängkamrat, hade hon ej kunnat plåga mig med ett ohyggligare läte. I dagningen lät jag båda till mig tio Negrer, som höggo ved på något afstånd ifrån min boning. Hälften hade väl varit nog, men jag fruktade att kanhända flere skulle gripa till flykten, när säcken öppnades. Det aflopp likväl utav all fara. Så snart säcken blifvit uppknuten, böllo vi ormen fast vid marken, och jag skar af honom halsen, hvarvid han förlorade så mycket blod som en oxe. Till klockan sex på aftonen var han fu!!komligt dissekerad, Då jag undersökte tänderna, fann jag dem krokiga, med spetsen riktade åt svalget, men hvarken så stora eller starka som jag hade väntat. De äro likväl helt och hållet tjenlige för deras af naturen anvista förrättningar; ty då ormen icke tuggar hvad han förtär, så tjena tänderpe endast till att gripa och fasthålla rofvet, tills han slakat det belt. TV ar RA