svarar nemligen alternativet af böter eller fän-
gelse; bögsta graden alternativet af fängelse
eller straffarbete; och mellersta graden det o-
villkorliga fängelset. Men skall nu i alla tre
dessa grader, Domaren kunna vid fängelseti-
dens bestämning, godtyckligt sväfva emellan
det absoluta minimum och maximum, eller 12
och 180 dagar, Detta kan omöjligen hafva
varit Komitgens mening; men Komiteen hade
i min tanka bordt genom bestämda föreskvif-
ter försäkra sig, att ingen Domare skulle tilläm-
pa lagen alltför mycket annorlunda än Komi-
teen menat, Jag får derföre vördsammast hem-
ställa, om icke för hvardera graden borde utsättas
elt särskilt minimum och maximum af fängelse-
tid, t, ex. för lägsta graden minst 12 och högst
435 dagar; för mellersta graden minst 46 och
högst 135 dagar; samt för högsta graden minst
236 och högst 180 dagar,
Uti förslaget om böters förvandling (2 Kap.
30 S) har jag tyckt rättvisans fordringar icke
hafva blifvit nog sorgfälligt iakttagna, Om 1.
ex, två personer hade begått samma brott,
för hvilket alternativ blifvit utsatt af böter
eller fängelse, och den ene begått det under
försvårande omständigheter, så att han döm-
des t. ex. till en månads fängelse; men den
andre under mildrande omständigheter, så alt
han kunde dömas t. ex. till go Rdi:s böter,
så skulle den mindre bhrottslige, i händelse han
icke kunde utgöra böterna, nödgas afsitta dem
i två månaders fängelse, samt sålunda straffas
dubbelt hårdare för ett lindiigare brott, än
den andre för ett svårare, och följaktligen
dubbelt hårdare, än om han sjelf hade varit
ännu mer brottslig och begått hrottet under
försvårande omständigheter. Delta tyckes va-
ra mer än tillräckligt för att bevisa, detlag-
förslaget är i denna del oriktigt. Men hvar-
uti oriktigheten egentligen ligger, och hurn
rättelse skall åstadkommas, torde vara svåra-
re att uppgifva. Jag för min del har emed-
lertid tyckt mig finna felet ligga deruti, att
Komiteen satt för lågt värde på första måna-
dens fängelsedagar. Detta är äfven i så måt-
to oriktigt, som fängelse är mer ett moraliskt
än ett fysiskt straff, och intrycket af blotta
arresteringen är mer påkostande, än flera må-
naders innestängning. Jag vågar derföre vörd-
sammast föreslå, att livar dag borde i första
månaden svara emot 4 Rdr, i andra mot 2,
och så vidare, enligt Komittens beräkning i
2 Kap, 30 S. Stockholm den 17 Dec, 1832,
P.G. Cederschjöld.
Art. Obst. Piof.