cke giftig, men dock stor nog att klämma injel
n menniska och krossa alla dess benknotor.
Vid sedermera anställd mätning befanns, att
an var öfver fjorton fot lång. Denna orm-
rt är mycket sällsynt, och i förhållande till
in längd mycket tjockare än någon annan
kogsorm. En Culacanara af 14 fot är lika
å tjock som en vanlig Boa af 24 fot. Då jag
edermera hade huggit hufvudet af denna orm,
unde jag beqvämt sticka mitt hufvudiniga-
vet; ty hans käftar äro af naturen så beskaf-
ade att de tillåta en ovanlig utvidgning. En
f mina vänner, en Holländare, nedlade en
30a af 22 fot, i hvars svalg ban fann begge
wornen af en bjort. Ormen hade slukat dju-
et utan att vara i stånd att nedsvälja hornen,
och måste derföre så länge behålla den be-
värliga munsbiten qvar i mun, tills djurets
sropp blifvit smält i magen och hornen af-
öllo af sig sjelfva. Det var just under mat-
mältnings-processen Holländaren blef honom
varse och dödade honom med ett skott genom
vufvudet,
Sedan jag hade öfvertygat mig om den af
Negern upptäckta ormens storlek, smög jag
nig helt sakta tillbaka, och lofvade upptäc-
aren fyra och den andra Negzern en Dollar,
om de ville hjelpa mig att fånga honom.
Emedan det redan började lida till aftonen,
och jag ej kunde hämta någon nytta för mina
inatomiska undersökningar, om dissekeringen
öretogs vid nattens inbrytande, hade jag be-
lutat fånga honom lefvande. Detta tänkte
jag verkställa derigenom, att jag bakifrån strax
vid hufvudet med lansen sökte fastspika ho-
nom vid marken. Då jag meddelade Negrerna
min anfallsplan , besvuro de mig tillåta dem,
utt först hämta en bössa och några man till
hjelp, emedan de voro fast öfvertygade, att
ormen annars skulle bringa oss om lifvet. Jag
oaf likväl icke mitt bifall devtill, utan ryckte
sabela ur handen på den ena Negern, befallte
bonom följa mig, och hotade att nedhugga
len förste, som gjorde min af att fly. Jag
sade detta med leende uppsyn, men Negrerne
skakade på hufvudet, liksom anade dem nå-
son olycka. När vi kommo till ort och ställe,
jåg ormen ännu qvar på samma fläck; jag
kunde likväl icke upptäcka hans hufvud, men
slöt af den i ringlar liggande kroppens vrid-
ningar, att han måste hafva det på andra si-
dan af sitt läger, En art getblad, som hade
slingrat sig om grenarne af det kaullfallna trä-
det, bildade ett för regn och solstrå!ar nästan
pgenomträngligt tak, och sannolikt hade han
sedan längre tid der haft sitt tillhåll.
Jag fattade min knif, för att dermed så
tyst som möjligt rödja undan växtbladen och
orenarne, till dess jag kunde upptäcka ormens
hufvud. Den ena Negern stod bakom mig
med lansen, den andre med sin sabel i hand;
den förres sabel lade jag för nödfall bredvid
mig på marken, Sedan jag sålunda i största
tystnad, med knäet på marken, hade arbetat
en fjerdedels timme, fick jag ändtligen så stor
öppning alt jag kunde upptäcka hufvudet;
det låg emellan första och andra ringen, platt
på marken, just i den ställning jag hade ön-
Ät Re Då mas AA