STRID MED EN ORM. Ur Watertons resa i Södra Amerika) Solen kade öfverskridit middagslinien; intet moln mildrade dess brännande strålar; knapt ev enda fogel var synlig, ty skogens bevingade invånare hade gömt sig 1 dess skuggiga löfsalar, och rundt omkring herrskade en natilig tystnad, endast då och då afbruten af PiPi-yos gälla läte. Jag satt just med min Horats i handen, på trappan till ruinerna al en öfvergifven boning vid floden Mibiri, då en Neger med sin lilla hund kom springande utför berget, och berättade mig, att han hade upptäckt en af de sällsynta och giftiga ormar, som af invånarne vanligen kallas Skogens Herrar, Jag steg genast upp, fattade en bredvid mig liggande åtta fot lång lans, och sade: välan Daddy, låtom oss gå att se på honom, Jag var barfotad, och hade endast en lätt tröja och pantalonger på mig, samten gammal hatt på hufvudet. Negern var beväpnad med en kort sabel. Under det vi gingo uppför berget, stötte en apnan Neger vill. oss, äfven beväpnad med sabel; han