, vara I UvLlie HalsttnbBut UuUuta duptiadia SUID HELL. och vilja således med henne för en stund antaga, att den hemliga domstolen i Marseille verkligen existerat; vi medgifva, att i de Tyska Burschenschaften lärer ha talts mycket om frihet och konstitutioner, hvarvid de sexton och adertonåriga eemagogerne torde ha varit mest högljudde, utan att det likväl är veterligt, det någon tron ramlat igenom dem; vi bekänna, atl Ludvig XVI var en hederlig man, och led ett eförtjent öde; vi tillåta Minerva, att uppskatta huru högt hon behagar Franska revolutionens offer, om det än vore tio gånger så högt som det angifves i Allehanda, eller till och med derutöfverz; vi förneka slutligen icke, att hos ee liberala finnas passioner och excentricitet; att deras beskyllningar mot styrelserna stundom kunna vara öfverdrifna, att deras egna reformförslag någon gång kunna vara overkställbara och mindre väl betänkta, att möjLgtvis sjelfva fiberalismen hos någon individ kan vara en drägt, påklädd för att fånga folkgunst eller hofgunst; — men hvad följer af allt detta? Månne liberalismen, såsom allmän ide, derföre är oriktig och förkastlig? Månae folken hafva orätt, då de fordra andel i rådplägningarne öfver egna angelägenheter. då de yrka måttliga skatter och deras jemna fördelning, tankans och yttrandets frihet, regerings och embetsmäns uppfyllande af sina skyldigheter m. m. och då de, när deras anspråk misskännes eller deras rätt förtrampas, slutligen resa sig och med våld utkräfva sin rätt? Nej! det följer deraf endast, att fotken i allmänhet och äfven de liberala, äro menniskor, underkastade menskliga förvillelser, och att, om de någon gång hafva orätt i sättet, ha de likväl rätt i afsigten. Det finnes ingenting på jerden, ehuru nyttigt, stort och heligt det än må vara, som ej kan missbrukas eller medföra någon olägenhet. Det finnes intet af denna natur, som ej kan förvridas, förkättras, hånas och smädas; men icke destomindre är det lika nyttigt, stort och heligt, och slutar med att bestå i trots af förföljarne. Detta är förhållandet med allt, ifrån det mest materiella till det mest immateriella? Sjelfva elementerna: jorden, luften och vattnet bli förstörande, då de bringas i rörelse; men icke destomindre, hvad vore verlden utom dem? En allmän naturlag tyckes dessutom ha bestämt, att ju högre, vördnadsvärdare och oumbärligare en sak är, destomer är hon underkastad förtydningar och missbruk. Hvad har väl i större grad rönt detta, är Kristendomen? :Skola vi behöfva erinra Minerva om dess historia, om dess förhånande och förföljande, om de ringa verktyg som beg2acnades för dess spridande, om de förfö jelser hon mötte af de mäktige, och dem hvartill hen sedan sjelf gifvit anledning, då hon blifvit mäktig, om de förtydningar och förvrängningar hon undergått, om det obetydliga af stiftarens anda, som deraf återstod under medeltiden och ännu igenfinnes i papismen, om de himmelskriande brott som föröfvats i hennes namn, om de otaliga offer, som blödt för hennes föregifna renhet och ära, om den intoleråns, som nästan företrädesvis utmärkt henne, och hvarföre jemväl protestanterne fceke alltid varit fria, o s. v2 — Och icke destomindrae är kvistendamar tll an ide